Mona Sahlins nya mentala karta
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det raka besked de ger om de egna intentionerna vid ett eventuellt regeringsskifte är att vårdnadsbidraget skall avskaffas och ersättningsnivån i a-kassan åter höjas till 80 procent. Sahlin vill förstås inte röra allt för mycket i grytan, det finns ju ingen anledning att utmana opinionsläget för hennes del. Men tendensen i hennes angrepp på regeringen är ändå intressant. Budskapet i artikeln är helt uppenbart att socialdemokraterna skall närma sig mitten och alliansen.
Plötsligt är socialdemokraterna arbetslinjens starkaste tillskyndare. Problemet med regeringens inställning på området sägs vara att de inte tagit detta perspektiv på så stort allvar det förtjänar. I stället efterlyser socialdemokraterna helt nya grepp för att nyttja den förmåga och vilja till arbete som finns hos alla, även sjukskrivna.
Näringslivet får det bättre med socialdemokratiskt styre. Det blir ännu mer pengar till utveckling och forskning. Och skolan skall plötsligt ha tydliga kunskapsmål med systematisk uppföljning. Ingen skall heller tro att det bara är Anders Borg som står för ansvar och ordning och reda i finanserna. Man understryker att överskottsmål och utgiftstak skall ligga fast och hoppas att alla har glömt hur den förra regeringen fixade och trixade med just sådana saker.
Mona Sahlin har dragit slutsatser. Hon tänker göra precis det Reinfeldt gjorde med sina nya moderater: bli bättre än motspelaren på de områden där denne har varit framgångsrik.
Och det gör hon sannolikt rätt i. En ideologiskt nykter och ekonomiskt trovärdig socialdemokrati är en farlig motståndare för alliansen 2010.
På ett sätt är det förstås tråkigt att polariseringen mellan partierna försvinner och att alla samsas om detaljer i den politiska mittfåran. Samtidigt ger det vittnesbörd om åtminstone en av demokratins bättre sidor, nämligen att folkviljan faktiskt verkar vinna dragkampen med den politiska klassen, åtminstone i några avseenden: Flumskolan har i dag ingen stark politisk försvarare, få påstår längre att det är inhumant att försöka få sjukskrivna i något slags arbete och det är åter en politisk dygd att vara ekonomiskt återhållsam.
Regeringen Reinfeldt har redan förändrat Sveriges mentala karta. Mona Sahlins politiska vandringsväg är ett första bevis på det.