Monarki och demokrati på gemensam grund
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
I själva verket vilar vår konstitutionella monarki på en solid grund av principiella och förnuftsmässiga skäl. Monarkin utgör en nationell tillgång som nu riskerar att förslösas på grund av en alltför ytlig debatt.
"Det är odemokratiskt att landets högsta ämbete ärvs", hävdar monarkins motståndare. Men själva basen för demokratin, det vill säga medborgarskapet, ärvs ju det också. Vad är mera lämpligt än att statsöverhuvudet utses på samma sätt som medborgarna han eller hon representerar?
Det är ju inte givet av naturen vilka som ska tillhöra det svenska riket - vilka som ska få rösta och åtnjuta övriga medborgerliga fri- och rättigheter i landet. De flesta människor på jorden gör det inte. Och de flesta svenskar som motsätter sig monarkin har själva blivit medborgare helt utan egen förtjänst, i kraft av arv och födsel. Ändå tvekar republikanerna inte att tala om hur felaktigt det är att kungen har fått sitt ämbete på samma sätt.
Man kan invända att många svenskar har invandrat och blivit medborgare på annan väg än genom arv. Men det har de blivit först efter prövning. Endast den som föds av en svensk förälder har ovillkorlig rätt att bli svensk medborgare. Och även invandrade medborgare omfattas av arvsprincipen, eftersom deras barn får rätt till medborgarskap.
Den nationella gemenskapen har vid närmare eftertanke en betydelse och varaktighet som går utöver valprocedurer och mandatperioder och som ligger till grund för demokratin. Detsamma gäller kungafamiljen, som därigenom blir väl lämpad att företräda nationen.
Denna monarkins principiella grund ger upphov till påtagliga fördelar. Monarken förkroppsligar nationen och företräder alla medborgare, oavsett politisk åskådning. I tider av kris, inre motsättningar eller nationella tragedier kan en kung eller drottning fungera som samlande kraft för landet och demokratin. Det framgår av flera moderna exempel.
o Juan Carlos I var med och försvarade den unga spanska demokratin när den hotades av en statskupp i början av åttiotalet.
l I Belgien är kungen en av få faktorer som de två folkgrupperna valloner och flamländare har gemensam.
l I det krigsförödda Afghanistan kallades den tidigare kungen in efter talibanernas fall för att underlätta nationell samling.
l I dagarna skakas Thailand av inre motsättningar och landets kung spelar som vanligt en enande roll.
l Vi svenskar fick en glimt av monarkins betydelse i samband med tsunamin i Thailand 2004 då kung Carl XVI Gustaf var den som bäst gav uttryck för vår gemensamma sorg och förtvivlan.
Det är bra om vårt statsskick utsätts för kontinuerlig granskning och prövning, och det är bra om debatten förs i principiella termer. Men då bör den handla om demokratins och nationens verkliga grundvalar och inte om deras ytliga fenomen.