LEDARE: Monarkin och dess paradox

Kungen närmar sig pensionsålder och kronprinsessan gifter sig i sommar. Antalet registrerade republikaner blir större, samtidigt som det folkliga stödet för monarkin ökar för varje år. Kungahuset väcker starka känslor. Jag frågar Jonas Nordin, som är docent i historia och har forskat i monarkins historia, om den här paradoxen.

Hur kommer det sig att kungahuset är så populärt i Sverige samtidigt som det kritiseras så hårt?
- Felet som många gör när man diskuterar monarkins vara eller icke-vara är att man utgår från att det är en politisk institution, vilket det i dagens samhälle inte är fråga om. Det är snarare en sociologisk institution.
- I den republikanska argumentationen gör man en historisk exposé och ser monarkin som en kvarleva, en feodal rest. Det är inte rätt, det har ju hänt mycket sedan dess. Det är lika missvisande som att man skulle betrakta dagens svenska kyrka som medeltidens kyrka.
- Från republikanskt håll efterfrågas med jämna mellanrum undersökningar om huruvida monarkin genererar inkomster. Trots att vi inte har sett någon faktisk undersökning så kan man konstatera att möjligheten att få använda stämpeln "kunglig hovleverantör" är något som många företag sätter stort värde på. Vilken reklambyrå som helst inser lätt värdet och tyngden med en monark.

- Ett annat argument handlar om orättvisan i att födas med vissa privilegier. Men globalt sett så måste det betraktas som ett privilegium bara att födas i Sverige och det är i så fall en mycket viktigare och mer besvärlig fråga att hantera.
- Kungen har heller ingen politisk funktion i Sverige, det är på så sätt en ickefråga. Den verkliga frågan är snarare ifall vi behöver en opolitisk statschef som företräder Sverige inrikes och utrikes. Man kan argumentera för att vi inte behöver den rollen, eller skulle kunna ersätta monarken med en riksdagens ålderman.
- Men i det 15-minuterssamhälle som vi lever i i dag, så är en monark förmodligen ett bra alternativ. Som symboliskt överhuvud har monarken ett annat värde än en opolitisk president. En kung ger ett annat genomslag.

I 15-minuterssamhället är kanske också behovet av kontinuitet ännu större?
- Ja, kontinuiteten är en av monarkins viktigaste tillgångar. Det är ingen slump att några av de mest stabila demokratierna i Europa också är monarkier. Monarki i sig skapar inte stabilitet, men det är ett symptom.
- Jag tror att om kungafamiljen av en eller annan orsak var oförmögen att fortsätta så skulle saker och ting ställas på sin spets på ett annat sätt. Förtrollningen skulle vara bruten. Men så länge kungafamiljen finns och det fungerar så pass bra som det gör så finns det ingen större anledning att ändra på något.

Hur tycker du att monarkin har utvecklats under den sittande kungens tid?
- På det personliga planet har den nuvarande kungen blivit allt mer populär ju längre tid han suttit. Från början var han i allmänhetens ögon betraktad som lite enkel medan Silvia redan tidigt fick en bred popularitet. Det där skiftade med kungens 60-års dag, och inte minst med det berömda tsunami-talet. Numera har drottningen trängts undan till förmån för kronprinsessan Victoria som har börjat axla den kvinnliga rollen.

Hur skulle du säga att man går tillväga för att bli en framgångsrik monark?
- Det finns ju ingen riktig ämbetsbeskrivning, det ligger i sakens natur. Men jag skulle säga att det handlar mycket om hur man är som person.
- Som med alla offentliga personer, så finns det de som är mer bekväma med att ta en aktiv och utåtriktad roll. Och man kan vara väldigt skicklig om man är bekväm med det, som danska drottningen Margrethe.
- Sedan finns det de som är mer bekväma genom att dra sig undan men som ändå lyckas behålla sin popularitet, som Greta Garbo eller kungen.

Ledare: Monarkin och dess paradox