Monarkins inneboende möjligheter
Foto:
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Förmodligen var jag republikan på den tiden. Nu minns jag en debatt på en balkong i Oslo med en hängiven norsk rojalist, 1975. Då menade jag att vi borde ha avskaffat monarkin i all stillhet 1973, när gamle kungen dog.
Vårt kungahus var mycket litet då. En 25-årig, rätt tafatt prins med en farbror som avstått från att gifta sig med sin icke kungliga kvinna, i fall han skulle behövas.
Men den 19 juli i år satt jag vid TV:n hela eftermiddagen, helt fascinerad. Hur kan någonting i denna värld vara så fullkomligt? Så helt utanför den vanliga verkligheten. Kärlek, skönhet, allt du vill.
Ärkebiskopens kommentar efteråt: "...de unga tu var så ovanligt närvarande i vigseln." Här kan man tala om "historiens vingslag". De som hånar bindningen mellan kungahuset och Svenska kyrkan har missat något.
Kungen var ceremonimästare
Just nu läser jag en bok om svensk medeltid. Henrik och Fredrik Lindström: Svitjods undergång och Sveriges födelse. Där liksom i Gamla testamentet för 3000 år sen var det självklart med kungar. Men inte för att styra landet. Till det hade man jarlar, Birger jarl till exempel.
Kungen var en ceremonimästare. Hans uppgift var i hednisk tid att förrätta offren som skulle säkerställa god årsväxt. När kristendomen kom gled han in i en bindning till kyrkan.
Det förstås, att positionen var ständigt hotad. Kungen skulle gå i spetsen för krigen, än mot danskarna, än mot någon rival som också var av kunglig ätt. Så omsättningen var snabb. Sällan blev de mer än 30 - 40 år gamla.
Något har förändrats. Bernadottarna är långlivade. Om inget oväntat inträffar lär Victoria få vänta 30 år till innan hon blir regent. Som hennes farfarsfar gjorde.
Gör ett viktigt arbete
Somliga tror nog att hon väntar otåligt, just inte har nåt att göra. Men där har prins Daniel rätt: hon gör ett viktigt arbete för Sverige.
Nu tänker jag på hur lyckliga vi var, hur man ansträngde sig för att allt skulle vara så fint som möjligt för alla, när kronprinsessan kom och invigde vårt ombyggda och moderniserade museum. Det är väl inte så illa att vara den som skapar glädje och fest vart än hon kommer.
Bland alla program i bröllopsyran har TV visat en serie om det danska kungahuset. Det är rätt likt vårt. Tronföljaren har gift sig med "enskild mans dotter". Det har hans bror också, och de lever ett så vanligt liv, framhålls det. Även deras son kallas "prins".
Här öppnas intressanta perspektiv. Vi har tre kungabarn. Det kan rätt snart finnas något dussin prinsar och prinsessor till. Hur mycket tål kungligt blod att spädas ut?
Den moderna tiden har sopat bort kejsare och kungar nästan överallt. Men i Sverige har vi lyckats utveckla monarkins inneboende möjligheter.
Personlig makt kan inte ärvas
Ingen personlig makt kan ärvas här, men kungligheterna tillför vårt land en glans av kronor och kalescher, slott och nobelfester.
Alla vi vanliga är helt nöjda med att få titta på. Utom några glädjedödare som gick med i Republikanska klubben.