Det öppna och demokratiska samhället har sina nackdelar. En av dem är att vem som helst får säga (nästan) vad som helst under yttrandefrihetens skydd. Med dagens teknik hade det dessutom blivit väldigt lätt att ge uttryck för hatiska, rasistiska och antisemitiska åsikter då det finns möjlighet att gömma sig bakom olika pseudonymer.
Händelsen i Norge den 22 juli är måhända det i närtid yttersta beviset för vad ett växande hat kan få för konsekvenser när det omsätts i praktiken. Över 70 människor döda. Av en man.
Skolskjutningar är ett annat fenomen som kanske i första hand förknippas med USA och från vilket Sverige, än så länge, varit lyckligt fritt från. Men andra länder, bland annat Finland, har under de senaste åren tvingats hantera flera sådana tragedier. Vad är det som driver en elev att ta med sig skarpladdat vapen och skjuta ihjäl fler av sina skolkamrater? Någon form av hat måste det vara.
Den 22 augusti överlämnade fil dr Birgitta Löwander och fil mag Mirjam Hagström rapporten "Antisemitism och islamofobi - en lägesbild våren 2011" till integrationsminister Erik Ullenhag. Rapporten är resultatet av det uppdrag som Forum för levande historia fick för drygt ett år sedan. Uppdraget handlade bland annat om att utreda utsattheten för judar och muslimer i Sverige.
När uppdraget var slutfört kunde Löwander och Hagström konstatera att hatet växer, dels via internet i form av rasistiska hemsidor och hatfulla inlägg på diverse kommentarsfält, dels att de människor som tillhör muslimska och judiska grupper och som visar det i sin klädsel eller genom andra tillbehör diskrimineras. Resultaten av undersökningen är kanske inte lika förvånande som oroande.
För det verkar finnas ett groende hat i samhället. Det faktum att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen i samband med förra valet kan ses som ett uttryck för det. Enligt rapporten "Antisemitism och islamofobi - en lägesbild våren 2011" finns det en oro för den offentliga debatten inom Europa som till viss del främjar det hat som sprida via internet. Och det hatet är inte försumbart. Enligt rapporten finns det nämligen omkring 15 000 hemsidor som ägnar sig åt att sprida rasistiska budskap. 15 000 hemsidor. Var finns strategin för att motarbeta dem?
Regeringen har tillsatt ytterligare en utredning. Det gjorde man under våren och utredningen avser begreppet främlingsfientlighet. Enligt Ullhagen är syftet bakom den utredningen att det behövs ökad kunskap om orsakerna till det växande hatet och hur detta skall bemötas. Kunskap är bra, men var är handlingen? När Sverigedemokraterna ökade sitt stöd och kom in i riksdagen var tonen i den allmänna debatten att de etablerade partierna måste våga ta diskussionen om invandring och integration.
Det är de områdena som Sverigedemokraterna med sitt egna sätt att läsa statistik och rapporter gjort till sina och där de sprider sina främlingsfientliga åsikter. Var är de debatterna? Varför är det inget av de etablerade partierna, förutom Sverigedemokraterna, som tagit sitt ansvar och gjort invandringsfrågan till sin? Hur länge skall Sverigedemokraterna och andra med ännu mer rasistiska och främlingsfientliga åsikter få lov att sätta dagordningen i de frågorna?
Det behövs ingen utredning för att bestämma sig för att varje främlingsfientligt inlägg i den offentliga debatten skall bemötas. Om det finns någon fråga i vilken alliansen, socialdemokraterna, miljöparitet och vänsterparitet borde kunna enas så borde det vara denna. Vi är alla överens om att ett växande hat inte är acceptabelt. Då borde vi även kunna bli överrens om hur vi skall bemöta det.