Möt islamisterna på hemmaplan
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Har då västvärldens egen reaktion mot islamisterna varit rationell? Det är en fråga som upptagit debattörer ända sedan USA och världssamfundet attackerade talibanernas Afghanistan. Och dryftats med särdeles hög intensitet efter invasionen av Irak.
På den ena sidan har det hävdats att militära insatser är nödvändiga för att få bukt med de direkta terrorhoten, och på den andra att våld bara föder mer hat och att man måste få till stånd en dialog.
Sanningen ligger inte alltid mitt emellan två parter, men i det här fallet finns ändå röster som pekar på mer modererade vägar att gå. Rohan Gunaratna, expert på terrorbekämpning, för in ett perspektiv som förtjänar större spridning i debatten.
Efter den 11:e september har de islamistiska krafterna gått till offensiv på propagandaområdet, och tyvärr haft framgångar hos många muslimer. Ett verktyg i kampen mot terrorismen måste därför vara att sprida motargument i de områden där rekryteringen till terrorrörelserna sker.
Gunaratnas eget projekt som hans forskningscenter bedriver i Singapore är belysande: där samarbetar man med lärda muslimer för att gå i clinch med dem som feltolkar koranen. Man bemöter rekryterarna på deras hemmaplan. Han efterlyser vidare en offensiv för att bemöta islamisternas agitation på nätet, där deras aktivitet är mycket hög.
Sverige och de skandinaviska länderna borde kunna spela en stor roll i att bygga upp den typ att argumentationsoffensiv han vill se. Här finns traditionen av sådant. Här visade vi senast i går i och med regeringens beslut att upphäva den omtalade terrorutvisningen till Egypten att rättsstaten gäller även muslimer.
Perspektivet är realistiskt och långsiktigt. Vi får inte bukt med terrorismen på länge, men vi måste hela tiden envist bekämpa faran där den gror: i mötet mellan den islamistiske agitatorn och den unge muslimen. Det är där det mest betydelsefulla samarbetet mellan den västliga och den muslimska världen måste ta vid.
Översatt till svenskt sammanhang innebär det att vi bör fråga oss vilka muslimska motkrafter som finns i våra invandrartäta förorter, där det i så fall skulle finnas grund för islamistiskt inflytande. Stöder vi de skriftlärda som vill och vågar bemöta de hatiska? Känner de att de har resten av det svenska samhället bakom sig?
Det är sådana frågor vi bör ställa oss vid sidan av huruvida det var rätt eller inte att ockupera Irak.