Möte med Palestina
Barbro Ullberg-Gardell har varit i Palestina. Hon kommer i en artikelserie att berätta om Palestina, människorna och vad som händer. Det här är den första artikeln.
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Ett nytt möte, så totalt annorlunda mot tidigare möten, ägde för min del rum då jag anlände till östra Jerusalem i stekande hetta en tisdag eftermiddag i juni.
Jag hade ingen aning om vad jag skulle få vara med om under den vecka, som jag skulle tillbringa med att besöka och diskutera med flera kvinnliga fredsaktivister, betydande personer i regeringen och inte minst alla de tusentals människor som lever i olika flyktingläger på Västbanken.
Plågsamma och psykiskt påfrestande möten blev det där jag verkligen fick påminna mig själv hela tiden att detta var det faktiska, vardagliga livet för så många människor.
Nog för att jag både hört och sett på nyheter om vad som händer i Palestina och med människorna som lever där, men ändå så var jag inte vara beredd på verkligheten.
Den var så mycket svårare än jag föreställt mig. Jag träffade ett helt folk som lever som fångar på ockuperad mark bevakade av israeliska småpojkar med det enda attribut för makt som de känner till - den skarpladdade k-pisten!
Enorma svårigheter
I uppmärksamheten kring den konflikt som ständigt pågår så är det lätt att glömma bort den humanitära katastrofen i de palestinska territorier, som är ockuperade av Israel. Den begränsar palestiniernas rörelsefrihet i sitt eget land och skapar enorma svårigheter.
Dessutom har misskötsel och korruption inom palestinska myndigheten ytterligare försvårat situationen för folket.
Segrare i senaste valet blev som alla vet Hamas, och det var ett rent missnöjesval mot det då regerande partiet Al-Fatah, som många uppfattade som ett parti långt från människors vardag. Kvinnor jag talade med sa:
- Fatah lyssnade inte på folket, de var gammalmodiga och korrupta. För första gången nyttjade vi vår demokratiska rättighet och det blev så fel. Vi röstade inte för någons program utan för att vi vill ha en förändring i kommunen. Våra barn har bara gatan att tillgå, ingenstans att leka. Vi röstade för en bättre välfärd, men omvärlden säger att vi palestinier röstade på en extremistisk rörelse och nu straffas vi för det.
Åtta meter hög mur
När man står fysiskt inför den israeliska ockupationen, så inser man ganska snart att den utgör ett enda stort lidande för civilbefolkningen. Jag som inte behöver bo och leva här ser också vansinnet i hela den här "säkerhetsbarriären", som Israel vill envisas med att kalla den höga muren.
Åtta meter hög och till 80 procent byggd på ockuperad mark stänger den av hela byar, delar familjer och gör vardagen till ett helvete.
På andra sidan finns allt, skolor, utbildning, sjuk- och hälsovård, och självklart är situationen för palestinierna en katastrof.