Möten utan att röra en fena
Foto:
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Idag har vi har Facebook, Twitter, MySpace, olika dejtingsajter och tonvis av bloggar. Överallt i cybervärlden cirkulerar nya och gamla sociala nätverk som är här för att stanna. Den digitala världen har tagit oss med storm och jag tror jag talar för de flesta när jag säger att den blivit en stor del av våra liv.
För vi kan sitta där en, två - om inte fem timmar i sträck. Utan att röra en fena kan vi från en och samma plats underhålla oss, knyta kontakter, bygga broar, ja till och med bygga ett förhållande. I skrivande stund låter det smått paradoxalt, ändå vet vi att Internet är bland de vanligaste mötesplatserna för nyblivna par. Hur bekväma får vi bli?
De sociala nätverken har för mig gått från att vara en digital fritidsgård till en social nyhetsportal och naturlig källa till information inom den sociala kretsen. Se bara på Facebook, varigenom jag kan följa mina vänners äventyr på resande fot och på ett smidigt sätt uppdatera mig om bekantas födelsedagar, fritid och planer. Är inte det lysande så säg!
Ofta kan man läsa om hur chefer ratar och anställda rasar gällande communityn. Ta som exempel Facebook, som förbjuds på arbetsplatser på grund av att personalen anses ofokuserade och splittrade. Samtidigt kontrar de anställda med anklagelser om inskränkning av deras privatliv. Det är fantastiskt komiskt hur fenomenet Facebook fått en sådan stor roll, för tro det eller ej - de sociala nätverken är inte den enda sociala källan. Något vi behöver är en realitetscheck.
Det blir alltmer vanligt att arbetsgivare kollar upp den arbetssökande på Internet inför en eventuell anställning. Ett dumdristigt uttalande eller en lite för uppsluppen bild kan göra dig diskvalificerad tack vare de avtryck som den sökande lämnat efter sig på nätet.
Samtidigt kan den som håller sig borta från allt vad communityn innebär meriteras. Men kan inte det tyda på social inkompetens, likaså som en person med flera festbilder upplagda på Facebook lätt döms som någon med dåliga alkoholvanor? Visst bör man vara medveten om att mycket av det man säger och gör förr eller senare kan dyka upp på Internet, men att avgöra om någon är lämplig för ett jobb genom profilsidan på Facebook känns lite väl banalt.
Jag ska inte endast rosa de sociala nätverken, för allting har en baksida. Internet har tusen. Här kan vi bli lurade, vanärade och utnyttjade. Men så länge vi håller en god balans med den personliga integriteten och inte blir alltför troskyldiga ska det gå att undvika dem som ligger i bakhåll. Svårare än så bör det inte vara, eller är det jag som är blåögd nu? Kanske är vi alla exhibitionister...