Mötet som gick (mp) helt förbi?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Jag tycker att det är fegt och oärligt när de försöker komma undan med att ge sken av att min kritik mot deras utspel skulle vara ett försvar av infrastrukturminister Åsa Torstenssons och näringsdepartementets tystnad med anledning av det gotländska upproret efter Rikstrafikens rapport.
Miljöpartiets utspel kom dagarna efter mötet mellan departementet, Rikstrafiken och Gotland. Ett möte vars resultat skakade om hela Gotland men som tydligen gått miljöpartiet helt förbi.
Mina skrivningar handlade inte om vad som föregått samrådsmötet för en vecka sen. En enkel faktakoll hade för övrigt kunnat ge Fridolin och De Maecker bevis på att jag knappast varit okritisk mot departements och ministerns kompakta tystnad efter Rikstrafikens rapportchock.
En koll av vad som faktiskt gäller skulle också ha gett dem en vink om att den osäkerhet miljöpartiet oroas för gällande gotlandstrafiken försvann genom fredagens möte. Där gjordes det tydligt och klart från regeringen att dagens trafikstandard är utgångsläget, inte en total omgörning och tillbakagång. Det är inte heller tal om att regionen Gotland ska ta över finansieringen. Allt detta borde ha stått klart för alla som satt sig in i saken.
Det står miljöpartiet fritt att tycka att resultatet av detta möte inte är bra, men att låtsas som inget har hänt eller hävda att regeringen vill att Gotland ska bära trafikens kostnader är osakligt.
Det finns många frågetecken att räta ut innan det föreligger ett riksdagsbeslut att låta Gotland ta Rikstrafikens roll angående färjetrafiken till Gotland. Det är självklart ett stort ansvar som man måste överväga noga om man klarar att ta. Det finns många förbehåll som behöver vara såväl långsiktiga som tydligt uppfyllda.
Men att som miljöpartiet och vänsterpartiet säga stopp och belägg innan man ens börjat reda ut vad som är möjligt, gagnar knappast processen. Självklart skickar det signaler till vår omvärld att Gotland kanske inte vill ha inflytandet trots allt.
Att kritisera detta är inte detsamma som att strypa debatten, som Håkan Ericsson försökte få det till i går genom sitt favoritangrepp på Eva Nypelius. Det står alla fritt att kritisera och vara emot.
Men ett rimligt krav är kanske att undersöka vilka möjligheter som finns innan man låser sig och säger nej. Eller ja.