Jag är inte avundsjuk på öns toppolitiker, som denna vecka ska försöka sy ihop en budget för 2014 för region Gotland. Kraven, önskemålen och behoven från olika grupper av medborgare är oändligt mycket större än tillgången på pengar för att förverkliga det. Det handlar nog mest om att rädda det som går att rädda av välfärden på Gotland.
De som tror att bristen på pengar går att lösa med att sänka lönerna för alla kommunanställda som tjänar över 30 000 kronor i månaden har gått vilse helt och hållet. Det är inte en massa överbetalda kommunanställda, som är orsaken till regionens pressade ekonomiska läge. Det är inkomsterna som är mindre än utgifterna. Då ställs politikerna inför valet att höja inkomsterna genom att höja skatten. Visste det går att höja avgifter för sjukvård, äldreomsorg och annat, men det drabbar ofta de som bäst behöver kommunens välfärd.
Gotland har redan hög skatt och kommunalskatten är en platt skatt som drabbar låginkomsttagare hårdare än höginkomsttagare. Många kommuner och landsting, även borgerligt styrda, tvingas höja skatten för att klara sjukvården och äldreomsorgen. Jag vet inte om det finns majoritet för höjd skatt bland öns politiker.
Återstår då kraftiga nedskärningar. Problemet är var man ska skära. De mycket upplysande diagrammen här bredvid visar att 90 procent av kommunens 5,5 miljarder kronor går till vård, skola och omsorg. Ska det skäras så drabbas oundvikligen sjukvården, äldreomsorgen och skolan. Av kommunens kostnader går nästan tre miljarder kronor till löner och pensioner till den anställda personalen. En dryg miljard kronor går till entreprenader, inköp, konsulter och andra upphandlingar. Det är möjligt att en del av det som idag upphandlas kan utföras av kommunens egen personal. Jag vet inte om det anlitas för mycket dyra konsulter.
Den största inkomsten för region Gotland är kommunalskatten, som ger drygt tre miljarder kronor om året. Till det kommer den viktiga skatteutjämningen på drygt en miljard och andra riktade bidrag på nästan en halv miljard kronor. Gotland är väldigt beroende av de statliga bidragen och därmed regeringspolitiken.
Har Gotland möjlighet att investera sig ur krisen för att långsiktigt minska kostnaderna eller går det bara att rädda det som räddas kan av öns välfärd.