1 maj 1936. Det är en varm dag, när Visbyborna går mot Tallunden för att demonstrera på första maj. Huvudtalare för dagen är en då rätt okänd riksdagsman, Tage Erlander.
En och en halv kilometer bort, på Stora Torget, gör sig en annan grupp redo. Där ska Sven Olov Lindholm, partiledare för nazistiska NSAP, tala. Några hemvändande från arbetarrörelsens manifestation beger sig mot torget, för att störa nazisternas demonstration. Givetvis blir det bråk.
Tidningarna berättar om att en nazist knuffar sig mot motdemonstranterna, varpå slagsmål bryter ut. Polisen griper tre unga socialdemokrater och för nazisten i säkerhet. Den uppretade folkmassan jagar då nazistledarna, som skyddas av polis, ut genom Norderport.
Tre veckor efter reser 400 nazister från fastlandet till Visby, nu ska de visa att de minsann inte tänker låta sig störas av några sosseynglingar.
Under två dagar tågar de omkring i Visby, utan tillstånd, och marscherar genom arbetarkvarteren på Söderhem för att provocera fram reaktioner. När de reser hem står de på däck och ropar nazistiska slagord - i hamnen i Visby har folk samlats, de besvarar nazisternas skallande med att sjunga Internationalen.
1 maj 2014. Det är en varm dag, när Jönköpingsborna rör sig för att demonstrera på första maj. Huvudtalare på den socialdemokratiska manifestationen för dagen är en tidigare partiledare, Mona Sahlin.
Men stadskärnan är avstängd. Nazistiska Svenskarnas Parti har fått tillstånd att marschera och hålla torgmöte.
Redan tidigt på morgonen har tusentals motdemonstranter samlats, bara något kvarter från där torgmötet ska hållas. De samlas längs marschvägen för att demonstrera. När SvP börjar marschera ringer alla Jönköpings kyrkklockor. De ringer för att varna för fara. Det har inte hänt sedan Nazityskland invaderade Polen 1939.
28 juni 2014. Regntunga moln hänger över Almedalen. Det är nästan 80 år sedan de där dagarna i maj, när nazisterna bredde ut sig i Visby. Nu är marken framför Almedalsscenen är avspärrad med blåvit polistejp. På scenen står Svenskarnas Partis partiledare. Framför, en handfull åskådare. Bakom dem, hundratals motdemonstranter som vägrar låta sig tystas.
Någon sa en gång att ett samhälle definieras utifrån hur vi tar hand om de svagaste. Det är riktigt.
Men jag vill tro att samhället också definieras utifrån hur vi gör motstånd mot de som vill ta ifrån människor sina rättigheter och möjligheter till anständigt liv.
I historien har människan gång på gång misslyckats med att förhindra grymheter. I Rwanda, i Bosnien och under Förintelsen stod omvärlden handfallen.
När nazistiska och fascistiska rörelser växer i Europa står vi återigen på en knivsegg. Men om det är något vi ska lära av historien är det att det inte bara är hatideologierna som kommer igen – motståndet gör det också. Om vi vårdar det.