Det har sagts att inget är så galet att det inte skulle kunna sägas av en filosof. Inom svensk politik gäller motsvarande för miljöpartister. Det har tvingat partiet centralt att styra upp sina medlemmar, eller åtminstone de som gör anspråk på att företräda partiet.
I dagarna lämnade MP-politikern Birgitta Hansen samtliga partiuppdrag. Signalen är tydlig: Det är inte okej för en miljöpartistiskt förtroendevald att jämföra israeler med nazister. Inte ens på sociala medier, som ibland verkat betraktas som någon sorts parallellt universum där man inte riktigt behöver stå för sina inlägg.
Hansen är den andra miljöpartisten på kort tid som kastat bort sin politiska karriär på grund av märkliga uttalanden om Israel och den senaste Gaza-konflikten. MP:s tidigare andranamn i Herrjunga, Jerker Nordlund, petades efter att ha diagnostiserat och klassificerat Israel inte som ett land utan som en sinnessjukdom. Han har också passat på att mana till ”globalt krig” mot sagda åkomma.
Säkert kommer fler namn att ersättas med streck innan valdagen. Gaza och fientlighet mot Israel ligger många miljöpartister varmt om hjärtat. Om man använder sociala medier och demonstrationsplakat som ett stickprov på vad miljöpartiets maskrosrötter tycker och tänker om Israel upptäcker man att kritiken mot Israel, och särskilt den senaste offensiven mot terrororganisationen Hamas i Gaza, rör sig i antisemitisk riktning.
Det är en sak att kritisera Israel, vilket kan vara befogat, men en helt annan sak att slå över i antisemitism. Hur tänker man egentligen när man anför någon bisarr liknelse mellan Israel och Nazityskland?
Historiskt har MP varit ett parti som ofta attraherat personer med lite alternativ och individualistisk livsläggning, inte sällan med en dragning till utopiska visioner. På vilket annat partis stämma skulle en motion om att arbeta för att avskaffa räntan kunnat slinka igenom och bifallas? Från att ha haft högt i tak försöker partiet gå in i en ny fas som ett ”riktigt” parti. Att vara en rebellisk outsider är en helt annan sak än att vara ett av riksdagens större partier och aspirera på att ingå i ett förmodat socialdemokratiskt regeringsunderlag.
Partisekreteraren Anders Wallner säger att antisemitiska åsikter som finns bland medlemmarna är ett problem och att partiet ska jobba med att lyfta frågan om människors lika värde inom partiet.
Det är ironiskt att MP som är ett parti med en minst sagt storslagen självbild som moraliskt föredöme nu tvingas jobba med sin värdegrund. I regel är det andra partier som MP brukar anklaga för bristande moral. Hur som helst är det bra att partiet försöker stävja tendenserna till antisemitism.
Frågan är dock hur mycket slentrianmässig antisemitisk kritik man kan rensa bort genom värdegrundsarbetet. Det är väl ändå inte så troligt att man kan göra så mycket åt den djupt rotade och inte sällan hätska fientligheten mot staten Israel som finns inom stora delar av den gröna och röda vänstern. Möjligen kommer den att formuleras försiktigare i framtiden.