- När jag föll i koma fanns det bara te och vinäger i affärerna, kött ransonerades och bensinköerna ringlade sig överallt.
- Nu är det så mycket varor i affärerna att jag blir yr. Vad som förvånar mig i dag är att alla människor går omkring med sina mobiltelefoner och bara gnäller. Jag har inget att klaga över.
För den som varit borta är det uppenbart hur mycket bättre livet har blivit. Men för den skull skall man väl inte banna dem som klagar på samtiden. Missnöje är en av drivkrafterna bakom framstegen.
Jan Grzebskis öde är ovanligt. I vanliga fall måste man resa i rummet och inte i tiden för att utsättas för en kulturchock.
En man som flydde från Rumänien till Sverige, på 60-talet tror jag, berättade en gång för mig om hur han och hans hustru gjorde sin första närgångna bekantskap med villkoren i det nya landet. Från förläggningen på den småländska landsbygden tog de sig in till Värnamo och gick in på Konsum. Överflödet var överväldigande. Han tvingades gå ut för att kräkas. Jag har på känn att den svensk som i dag råkade göra en tidsresa till en Konsumbutik på 60-talet skulle finna utbudet upprörande torftigt.
I sammanhanget känns ett tips relevant. I den tyska filmen "Good Bye Lenin!" (2003) får huvudpersonens regimkramande mor en infarkt och faller i koma när hon ser sin son brutalt arresteras under en demonstration år 1989. När hon vaknar ur koman har regimen fallit. Då hennes hjärta nu är mycket klent väljer sonen att dölja de politiska förändringarna för henne. Ett beslut som ställer stora krav på hans kreativitet. Mycket nöje.