Muslimer är inte "vår tids judar"
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Föreställningen om islamofobin som den nya antisemitismen har som underförstått antagande att antisemitism är en gammal företeelse som inte längre spelar någon större roll. Det stämmer dessvärre inte. På Internet grasserar antisemitismen bland grupper på extrema höger- och vänsterkanten. Den som ändå tvivlar på att antisemitismen lever och frodas kan ju bege sig till närmaste synagoga någon lördag och studera säkerhetspådraget. Det är inte för nöjes skull som gudstjänsterna omgärdas av säkerhetsvakter.
Idén förutsätter dessutom att islamofobin är en ny företeelse. Men det stämmer knappast. Västerlandet har under långa tider varit på kant med den muslimska världen och flera gånger slagit tillbaka muslimska erövrare med militära medel. Trots inslag av fredlig handel, kulturellt utbyte och ibland romantiska föreställningar om det exotiska Österlandet - så kallad orientalism - så har de västerländska attityderna till islam under århundraden präglats av misstänksamhet. Islamofobin är alltså inte så värst ny.
Idén döljer också en viktig skillnad mellan antisemitism och islamofobi. Den territoriella rivaliteten mellan kristna och muslimska länder har gjort att det faktiskt funnits ett verkligt militärt hot från muslimskt håll mot kristna länder och kristen kultur. I dag finns det också en reell hotbild från muslimska extremister. Något motsvarande hot från judiska makter eller grupperingar mot Sverige och andra västländer finns inte. Det rättfärdigar absolut inte att man ger vanliga muslimer skulden för extremisternas terrordåd. Men det visar att islamofobi och antisemitism har helt olika bakgrund.
Någon invänder kanske att man inte ska ta folks påståenden så bokstavligt och att man borde kunna tåla en viss yvighet. Visst. Men om yvigheten inte är slumpmässig utan driver tanken systematiskt fel bör man se upp.
Jesper Svartvik tar också upp problemet att Förintelsen alltmer används i överförd bemärkelse, som en metafor för ondska och förföljelser i allmänhet. Något liknande tycks vara på väg att hända med uttrycket "vår tids judar". Om man googlar kan man finna påståenden om att jägarna såväl som rökarna är vår tids judar, eftersom de är så föraktade och förföljda. Det är i sanning att trivialisera historiens judeförföljelser. De som liknar dagens islamofobi med gångna tiders antisemitism är att alla fall ute efter att fästa uppmärksamheten på ett allvarligt problem av främlingsfientlig art. Men den som frammanar bilden av jägare och rökare som offer för naziliknande förföljelser vältrar sig bara i självmedlidande och har verkligen tappat sinnet för proportioner.