Inte behöver man vara två veckor i Jerusalem för att veta att konflikten mellan judar och araber är "olöslig". Och inte behöver man märka något av den heller.
Den muslimska delen av Gamla staden är en arabisk basar, full av liv och rörelse, metersmala gator kantade av öppna affärer fulla av krimskrams. Den judiska delen har kanske lite bredare gator och lite mer vardagsvaror i affärerna. Därför att den rätt nyligen varit helt raserad.
Purunga israeliska soldater
En judisk kvinna berättade för mig att Iran jobbar på sin atombomb. "Den kommer att skickas mot Israel. Vi måste ha en stark armé så vi kan slå till först." Och det har man, pojkar gör tre år värnplikt, flickor två år. Överallt ser man dessa purunga soldater i full uniform.
En palestinsk taxichaufför kom jag att prata med.
- Vad tror du om den palestinska staten?
- Den är ett skämt. Inte kan den uträtta nånting.
- Kan vi i resten av världen göra något?
- Knappast. USA står bakom Israel. Vem står bakom oss?
Det finns ett smittande självförtroende i Israel. Jerusalem är en storstad vilken som helst, men man förstår ingenting. Engelska är landets tredje riksspråk, men bara stora gator har namnskylt på engelska också. Annars är det den bakvända hebreiskan överallt, eller den lika bakvända och obegripliga arabiskan. Det är lustigt att se en judisk föreläsare rita en historisk tidslinje från höger till vänster.
Mina bekanta såg helt förvånade ut när jag sa att jag skulle resa till Israel. Är det inte oroligt där? Sen ganska länge ordnas inga charterresor från Sverige. Vid senaste intifadan, det palestinska upproret, fick svenska UD skrämselhicka och avrådde från att resa dit. Så de stora reseföretagen ställde in.
Israel har fullt upp av turister
Det drabbar inte Israel, de har fullt upp av turister. Under mina två veckor på Park Hotel hann jag se tre stora grupper från Nigeria anlända. Och två lika stora från Sydkorea.
Vilket annat land kan erbjuda världens miljarder kristna något liknande? Namnen vi hört upprepas från barnsben, att få se platserna, det är något särskilt. Om man är beredd på att Gravkyrkan i Jerusalem och Födelsekyrkan i Betlehem är religiöst tingeltangel.
Märkligt nog finns en annan plats, "Gordons Golgata". En rund bergknalle med två svarta hålor, som en dödskalle, Huvudskalleplatsen som det stod i den gamla bibelöversättningen. Ingen "kyrkifiering". Där kändes historiens vingslag. Att flyta som en kork på Döda havets tunga saltlake är inte heller så dumt. Varmt, behagligt, tills jag märkte att det var omöjligt att sätta ner fötterna utan draghjälp.
Den sjöns yta minskar snabbt. Jerusalem Post berättar att den sjunkit flera meter det sista årtiondet. Allt mer av Jordans vatten tas ut för bevattning, bara fem procent når fram till Döda havet.
Här behövs ett underverk
Utanför Betlehem reser sig Muren, den som skiljer Israel från den palestinska Västbanken. Araber som bor i Jerusalem kan över huvud inte lämna staden. Palestinier på Västbanken som jobbar i huvudstaden måste varje dag passera passkontroll, ibland förödmjukande långsamt, ibland smidigt.
Vi tänker på muren mellan Öst- och Västtyskland, den som föll, fast ingen trott det. Israel är underverkens land. Här behövs ett underverk till.