Häromdagen presenterade arbetsförmedlingen en egen kartläggning av vad människor som deltar i Fas 3 tycker om åtgärden. Överraskande för de flesta, tycker faktiskt deltagarna att åtgärden är rätt bra, klart bättre än sitt rykte. Tre av fyra är nöjda med sin placering. Två av tre anser att arbetsuppgifterna är väl anpassade och åtta av tio tycker att arbetsuppgifterna är meningsfulla. 15 procent i Fas 3 går vidare till studier eller till arbete.
Positivt överraskad
I ärlighetens namn blev jag själv överraskad. Även jag har dag in och dag ut i media matats med hur usel Fas 3 är och fått en rad exempel på tokigheter. Företrädare för arbetsförmedlingen har haft märkvärdigt svårt att bemöta kritiken och lämna en balanserad information. Min egen förklaring till de positiva resultaten är att deltagarna sätter aktivitet och att varje arbetsdag träffa arbetskamrater, före att gå hemma och passivt lyfta a-kasseersättning. Logiskt med hänsyn till mänskliga behov.
Lång väg till Fas 3
Vägen till Fas 3 är mycket lång och inget man önskar en människa som blir arbetslös. Först 300 dagar med a-kassa. Därefter placering i Jobb- och utvecklingsgarantin Fas 1 under 150 dagar med förstärkta insatser från arbetsförmedlingen. Fortfarande arbetslös vidtar 300 dagar i Fas 2 med praktik och arbetsträning. Efter två och ett halvt års arbetslöshet och a-kassa blir Fas 3 aktuellt. 65 procent av a-kasseersättning eller socialbidrag från kommunen. I genomsnitt har de som sysselsätts i Fas 3 varit arbetslösa under åtta år. Nästan hälften är över 55 år och många har ett funktionshinder.
Är då Fas 3 den optimala åtgärden för de aktuella målgrupperna? Mitt svar är nej!
Tre testade bättre alternativ
Låt mig lyfta fram tre bra och väl beprövade åtgärder, och klart bättre alternativ. År 2005 infördes Plusjobben. Här fick deltagarna en anställning och avtalsenlig lön upp till två år. Arbetsgivare var stat, kommuner och landsting. Viktig avlastning för personalen inom vården, omsorgen och skolan. Staten betalade 100 procent av lönen. Nu skulle mycket väl åtgärden kunna vidgas till ytterligare arbetsgivare som kyrkan och folkrörelserna.
För många med funktionshinder vore en anställning vid Samhall bästa alternativet. Samhall Gotland var under många år en önskearbetsgivare. God lön, arbetsplatser runt om på ön med varierande arbetsuppgifter och tillverkning av kvalificerade produkter. Ser man nu på antalet anställda inom Samhall var det år 2001 drygt 25 000 och i år har antalet minskat till cirka 18 500 anställda. Även under socialdemokraternas regeringstid skedde en minskning.
Snäppet bättre är en anställning med lönebidrag. En vanlig anställning där arbetsgivaren kompenseras med ett lönebidrag motsvarande den nedsatta arbetsförmågan. Trots att vi under några år haft en mycket hög arbetslöshet som särskilt drabbat funktionshindrade har antalet anställda med lönebidrag minskat. Urdåligt!
Till sist: kanske bör den intensiva debatten om åtgärden Fas 3, istället mer riktas mot vilken arbetsmarknad vi ska ha här i landet. Vilka ska "platsa" och vad ska ske med det allt fler människor som inte alltid kan prestera arbetsinsatser över 100 procent?