KRÖNIKA
Av olika anledningar är jag en regelbunden ”gäst” på lasarettet. Jag kallar det gäst, eftersom jag verkligen upplever att det för det mesta fungerar bra med mycket värme och omtanke. Vid dessa besök brukar jag fundera över vilket välfärdssamhälle vi lever i här i Sverige. Som vid mitt senaste besök: Heldag med flera olika provtagningar, röntgenundersökningar och ett antal läkare och sköterskor engagerade i det hela. Och allt för 300 kronor, dessutom reseersättning till och från Visby. Snacka om att få mycket för pengarna!
Mitt frikort hade nyss löpt ut, därav avgiften på 300 kronor. Men snart passeras frikortsgränsen igen och då är det gratis, maxgränsen för sjukvården är 1 200 kronor per år!
Sverige har nog bland de bästa ekonomiska reglerna när det gäller sjukvård och mediciner, något som tyvärr ofta glöms bort i den allmänna gnälldebatten. I många andra länder har medborgarna ingen möjlighet att söka läkarhjälp på grund av kostnaderna och kvalificerade livsuppehållande insatser är inte att tänka på.
Våra skattepengar ska räcka till mycket, men att just sjukvården är en av de viktigaste bitarna är alla överens om. Därför är det tråkigt att många miljoner i skatteintäkter går stat och region förbi genom den utbredda svarta jobb- och tjänstemarknaden. För även de osolidariska svartjobbarna kan någon gång behöva utnyttja en fungerande sjukvård.
Cykelturism är lite av Gotlands signum och under många år marknadsfördes Gotlandsleden. Men så hände något, underhållet av skyltningen upphörde och cykelleden föll i glömska. Som vanligt skyller alla på varandra när det gäller orsaken.
Dags att återinföra cykellederna, cykelturismen är på frammarsch. Men innan nya leder skapas: Tag ner de gamla missprydande och uttjänta skyltarna som minner om den nedlagda Gotlandsleden.
Ibland kan man haja till över vissa tidningsartiklar. Som till exempel när Land Lantbruk berättar om en grisproducent i Västergötland som på fullt allvar föreslår kraftiga förändringar i den svenska Djurskyddslagen. Bland annat genom att tillåta fixering av suggor och fler grisar i varje box för att kunna producera svenskt lågprisfläsk.
Som tur är tar grisproducenternas förening Sveriges Grisföretagare helt avstånd från västgötabondens förslag. ”Att förändra djurskyddet finns inte på kartan”, säger organisationens vice ordförande Mattias Espert.
Och den linjen är klok, för svensk grisproduktion kommer aldrig att kunna konkurrera prismässigt med många av de andra EU-länderna. Konkurrenskraften ligger istället i kvalitet, etik och djuromsorg genom ett starkt djurskydd.
Semestertiderna närmar sig, miljöombyte med nya platser är alltid berikande och resorna behöver inte alls gå till avlägsna platser. Men ibland är det inte målet som är det viktigaste utan själva resan. Kanske är en längre tågresa med landskapets skiftningar susande förbi utanför fönstret betydligt mer berikande än en snabb flygresa ovan molnen mellan punkt A och B. Så här uttryckte författaren Robert Louis Stevenson det: ”För min del reser jag inte för att komma någonstans, utan för att resa. Jag reser för själva resans skull.”
Trevlig helg!