KRÖNIKA
På bästa sändningstid rullar nu den nya dokumentärsåpan, "Djurskyddsinspektörerna" i TV4. Den här typen av tv väcker känslor, och tittarna kan förledas att tro att de är med på riktigt, och får den sanna objektiva bilden. Vad många inte förstår är att det de ser är en vinklad bild klippt av det produktionsbolag som producerat programmet. Klippt så att det passar deras syfte, vilket det än är.
Generellt är det olämpligt med den här typen av program. Det är tillräckligt dramatiskt att få ett oanmält besök av en myndighet för kontroll av sin verksamhet. Att dessutom då i stundens hetta, ta ställning till om det är okej att filma, är ingen lätt bedömning för en djurägare. Konsekvenserna för den enskilde är omöjliga att överblicka, även för den medievane. Därför bör inga dokusåpor om myndighetsutövning sändas i tv.
Standarden på den svenska djurhållningen är god. Givetvis ska lagstiftningen följas, och kontroll göras av densamma. Brister i djurhållning kan förekomma, och ska då också åtgärdas. När det händer är det viktigt att djurägaren möter en lagstiftning som är förutsägbar och lika för alla. Som djurägare vill man inte bli utelämnad till den enskilde inspektörens tolkning av lagen. Det behövs en bra dialog, med ömsesidig respekt och professionalitet i mötet mellan djurägare och inspektör. Detta utvecklas bäst utanför tv-rutan.
Frågan om offentlig upphandling är ständigt aktuell. I veckan som gick kom glädjande nyheter från EU-parlamentet om ett nytt direktiv. Det är inte bara priset som ska styra vid offentlig upphandling, kommuner och landsting ska även kunna kräva att det företag som anlitas har tagit hänsyn till sociala förhållanden och miljön. Varje steg som tar oss bort från en upphandling som enbart handlar om lägsta pris är ett steg i rätt riktning.
Att ställa miljö- och djurskyddskrav vid livsmedelsupphandling borde vara en självklarhet för kommuner, landsting och regioner. Det handlar om rätt kvalitet till rätt pris. Svenska politiker har de redskap som krävs för att ställa samma krav på den mat de köper in till skolor, äldreomsorg och sjukhus, som på den mat som produceras i Sverige. Att avstå från att göra det är oetiskt, och dubbelmoral av stora mått. Dessutom medverkar det till att avveckla det svenska lantbruket, genom att stifta hårda lagar med ena handen, och handla billig import med den andra.
Läget för att få kommuner, landsting och regioner att köpa högkvalitativa, svenska livsmedel förbättras. Opinionen är positiv och kvaliteten på skolmat och mat på äldreboenden debatteras och diskuteras i olika medier. Granskningen av maten till barn, gamla och sjuka väcker känslor. Granskningen #matvalet i SVT har under den senaste veckan fått stor uppmärksamhet av både bloggare, twittrare, ledarskribenter och grossister. Nu gäller det att hålla i och hålla ut. Kompetensen och medvetenheten behöver höjas hos politiker, kostchefer och leverantörer. Låt oss slippa exportera miljö- och djuromsorgsproblem till andra länder.