LIBERAL KOMMENTAR
På kongressen i april landade Socialdemokraterna i beslutet att kommunerna ska få ökat inflytande över vilka privata välfärdsföretag som etablerar sig. Kompromissen antogs efter långa diskussioner bakom lyckta dörrar – stundtals framstod kongressombuden som bondeoffer i schackspelet mellan partiledningen och LO.
Från hösten 2011 till våren 2013 blev den privata vård- och omsorgskoncernen Carema, som i somras bytte namn på sin äldreomsorg till Vardaga, en politisk smittohärd som ingen ville förknippas med. Efter Dagens Nyheters artiklar om bristerna på äldreboendet Koppargården i Stockholm tävlade förtroendevalda i att problematisera välfärdsföretagande.
”Att sälja ut verksamheter till dåligt fungerande marknader skapar inte större samhällsnytta”, konstaterade Anna Kinberg Batra och Peter Norman i nya Moderaternas välfärdspolitiska grupp Trygga Tillsammans (DN 16/12, 2012).
Dagen efter menade Kommunals ordförande Annelie Nordström att Caremas misskötsel inte kom som någon överraskning: ”Vi har under många års tid larmat om situationen i äldreomsorgen, om den ökade prispressen och de minskade resurserna som gör att kvaliteten sjunker” (DN 17/12, 2012).
På drygt ett år hade den mediala slutsatsen att åldringars kissblöjor enkom vägdes för att spara pengar förvandlats till en politisk sanning.
När frilansskribenten Cecilia Stenshamn i boken Lögnen om Koppargården – Skandalen bakom Caremaskandalen (Timbro) gräver i turerna bakom vårdaffären är bilden något mer nyanserad. Framförallt visar Stenshamn hur mediala bollar som börjar rulla är svåra att stoppa.
Koppargården var inte en välfungerande arbetsplats. När Carema tog över driften hösten 2008 hade äldreboendet dokumenterade brister som dåliga hygienrutiner. Språkkompetensen hos personalen var eftersatt och under 2010 utbröt en konflikt som ytterligare försämrade kommunikationen mellan olika enheter.
Kombinationen av att Caremakoncernen gick med betydande vinst, och att dotterbolaget Carema Sjukvård hade 86 lex Maria-anmälningar mot sig 2006 till 2010, gjorde att debatten självantände och företagsnamnet blev en belastning. Däremot är det omöjligt att säga att Koppargårdens övergång från offentlig till privat ägandeform var den enskilt största orsaken till haveriet. Missförhållandena kan lika väl förklaras med fel personer i fel positioner.
På två decennier har den svenska modellen förändrats i grunden. Drygt 14 000 välfärdsföretag har 195 000 anställda. Att den konkurrensutvecklingen skulle ha lett till en generell försämring av kvaliteten på landets äldreboenden är högst osannolikt. Och blöjvägning? Det är en rekommenderad metod vid utprovningen av lämpligt inkontinensskydd.