Det är en myt att svenska kvinnor skulle vara politiskt åt vänster. Om man granskar förra årets valresultat ser man att 48 procent av kvinnorna röstade på de rödgröna. Men samtidigt röstade 47 procent på alliansen. Skillnaden är med andra ord marginell. Svenska kvinnor kan inte sägas vara särskilt o-borgerliga. Fler kvinnor röstade på högern än män på vänstern.
47 procent är ingen låg andel. Varför lever då myten att kvinnor av sin natur skulle vara lagda åt vänster?
Eva Cooper är liberal journalist och har nyligen gett ut en bok med titeln "Myten om det andra könet" på Timbro förlag. Hon söker just svaret på varför kvinnor ofta anges vara vänster.
Ett avgörande svar på frågan finner Cooper i att den röda sidan i politiken skickligt fört fram idén om att ett sådant samband finns, samtidigt som motsidan inte tyckt det varit mödan värt att säga emot.
Vänsterns sätt att adoptera kvinnor kan liknas vid dess sätt att adoptera invandrare. Enligt den egna ideologin är både kvinnor och invandrare speciellt svaga grupper som kommer att vara beroende av staten. Därför ses det som självklart att dessa grupper ska rösta på partier som förespråkar en omfattande stat.
Teorin är så invand att den sällan ifrågasätts. Men den har inget stöd i statistiken, och kan inte förklara hur kvinnor verkligen röstar.
Cooper pekar också på ett annat av statsvetare förbisett skäl till att kvinnor skattas som vänster. I en undersökning gjord av SOM-institutet 2009 ombads män och kvinnor att definiera sig som höger, vänster eller i mitten av den politiska skalan. Männen hade en tendens att se sig som höger. Kvinnorna var delade i tre lika stora delar. Så mycket som en tredjedel av de svenska kvinnorna ville alltså inte välja mellan blocken.
Kanske var det i den här gruppen mittenväljare som de rödgröna vann loppet över alliansen med en procent? Miljöpartiet lyckades nämligen utmåla sig som ett politiskt alternativ som inte tog ställning mellan rött och blått.
Samtidigt vill Eva Cooper poängtera att vänsterdebattörerna faktiskt har en poäng när de vill utmåla gruppen kvinnor som anhängare av de egna idéerna: svenska kvinnor har aldrig röstat till vänster i så hög grad som i dag. Historiskt sett var kvinnorna under 1900-talet alltid mer borgerliga än männen. Särskilt stor roll för att mobilisera kvinnor spelade Centerpartiet.
Men trots att kvinnorna är rödare än någonsin är vänsterns försprång alltså bara en procent. Och kvinnorna definierar sig i lika hög grad som mitten- och högerväljare. Kvinnornas stöd måste därför sägas vara mycket jämnt fördelat.
Ändå lever myten om de röda kvinnorna. Vad som behövs är en kvinnodebatt inom borgerligheten. Där man inte lånar vänsterns begreppsapparat, utan talar om verkliga problem och verkliga lösningar.