Marknadsekonomin blir alldeles för ofta missförstådd. Under helgen besökte jag en av Visbys uteserveringar. Sittandes där kunde jag inte undvika att lyssna på ett samtal som fördes av två turister som satt vid bordet bredvid och talade om klotter.
Den ene, sur i medelåldern ondgjorde sig likt Platon och tyckte att det var bättre förr när det kommer till ungdomar och dess fasoner att klottra. Exemplet togs från en butiksvägg turisterna hade sett. Det är osäkert om väggen fanns i Visby eller annorstädes och jag ville naturligtvis inte fråga när jag satt där och oartigt tjyvlyssnade på dem.
Den andre, något yngre ville förmodligen skänka lite optimism till samtalet då han påpekade att klotter trotts avsaknad av skönhet leder till en ökad tillväxt och fler jobb. Den ene och sure hoppar givetvis till och frågar hur det kan komma sig. Den andre menade att butiksägaren såklart förlorade på det hela men samhället som helhet tjänar på klottret.
Hans poäng var att butiksägaren måste beställa sanering av väggen och på så sätt får sanerarna arbete att utföra, samhället får fler i sysselsättning och staten får mer intäkter i form av skattepengar.
Den ene accepterade den andres poäng och de kunde båda enas om att klotter trotts tillväxteffekten var besvärligt att se.
Vad de båda inte tänkte på under samtalets gång var det andra utfallet.
Vad skulle ha skett om klottringen inte hade ägt rum? Butiksägaren hade då kunnat använda pengarna till något annat än sanering. Samma pengar hade kunnat användas till att köpa in nya produkter i butikens sortiment eller så hade han kunnat måla om väggarna i butiken och på så sätt ökat sysselsättningen bland målare.
De två turisterna tänkte sannolikt inte på det här utfallet eftersom de inte ser vad pengarna hade kunnat gå till om de inte var uppbundna till klottersanering. Vad som skiljer de båda tankesätten åt är en värdering om korsiktiga eller långsiktiga vinster.
Samma problematik beskrevs av den franske nationalekonomen Bastiat 1850 i verket
Sagan om det krossade fönstret. Det är otroligt att vi fortfarande möter samma ekonomiska myter idag som då.
För övrigt är klotter ett historiskt besvär som vikingarna verkar ha funnit nöje i. Ett känt exempel är vikingen Halvdan som signerade sitt namn i Hagia Sofia-moskén i Istanbul. Med det sagt är klottret fortfarande ett otyg att hitta oavsett om det är på en offentlig toalett, butiksvägg eller ringmur.