Jämförelsen mellan trafikoffer och självmordsfall känns omöjlig. Den får mig att tänka på min gamla far som försökte gasa ihjäl sig i bilen.
Det finns inga säkerhetsbälten för självmordskandidater. Den som är deprimerad och självmordsbenägen, lever på något sätt ett parallelliv. Du kan agera som medmänniska lyssna, lyssna och samtala men vet i grunden inte om du kan hålla emot det som pågår i den andres inre. Bara hoppas.
Jag hade en manlig lärarkollega som var expert på datorteknik och påläggskalv vid högskolan, omtyckt av studenter och en familjefar. Hans självmordstankar kom och gick. Plötsligt var han försvunnen. Avstängd telefon mötte oss och ingen visste var han fanns, om han fanns. Så återvände han i tysthet till jobbet och hans svar på vad som hänt, hur han mådde, var ett leende. Vi talade mycket om vitsen med att ta sitt liv, han talade mycket om hur han tänkte ta sitt liv. Vänlighet eller ilska från min sida besvarades alltid med ett överseende leende. Jag vet, sa jag hur det känns när ens far vill ta livet av sig. Du har små barn. Leende, leende.
Så en dag talade han på sitt sätt tyst om för sina communityvänner att han släckte ner. Gjorde så och gick ut och hängde sig i närmast park.
De sista åren har unga pojkar i en nära bekantskapskrets begått självmord. Den ene efter den andre. Intelligenta, belästa killar. Man kan fråga sig varför detta händer i dagen samhälle. Svaren finns naturligtvis där.
Ett är säkert, det finns mycket inom psykvården som måste förändras. Kan man ta sitt liv när man ligger inlagd på avdelning, eller kan gå ut från psykavdelningen och hänga sig i närmaste träd, är något grundligt felaktigt.
När familjer drabbas finns inte orken efter ett barns självmord, att tampas med psykvården. Man har nog med att bearbeta sin sorg. Det är aldrig psykvården som bistår de kvarvarande familjemedlemmarna, det är ofta andra drabbade familjer som hittar varann, kanske en aktiv kyrka.
Hur samtalar du som står bredvid som vän eller anhörig med den som har förlorat ett barn, en far eller en dotter. Slinker du undan? Tänker att det är bäst att inte låtsas om. Vänder dig bort.
Det är lättare att skapa skuld kring ett självmord, än det är att bearbeta sorg eller respektera den människa som tagit ett aktivt beslut att lämna jordelivet.
Det finns alltför många frågor om varför man väljer döden som utgång, det finns lika många svar. Alla kan börja med att öppet samtala om det som sker i vårt samhälle. Sluta ducka.