Klimatmötet i Köpenhamn var ett totalt misslyckande. Världens ledare hade talat mycket om hållbar miljöpolitik före det mötet, men efteråt blev det tyst. Obama slutade tala om omställning av energin. Han fick inte sitt folk med sig. Och svenskarna rankar miljöfrågor mycket lågt just nu. "Hade det varit för två år sedan hade domkyrkan varit full", sa ärkebiskop Wejryd, när han talade om "Från kunskap till handling". Nu var det, det enda seminariet som inte var fullsatt av alla dem jag var med på under Almedalsveckan.
Det hindrar förstås inte att de som tar problemen på allvar fortsätter arbeta och debattera. Vår gamle finansminister Allan Larsson har tillsammans med andra skrivit en rapport för Global utmaning. "Byt strategi i klimatpolitiken!" heter den. Om det inte går att få med alla får vi väl börja med några få. Några måste gå före.
Vi kan skapa en koalition av länder, där Norden har all anledning att gå i spetsen. Vi har det tekniska kunnandet, vi har ekonomisk trygghet, demokratisk stabilitet.
Katastrofal uppvärmning
Oron samlas kring utsläppen av koldioxid, som har ökat mycket kraftigt under det sista århundradet. De flesta forskare är övertygade om att de medför en på sikt katastrofal uppvärmning av jordytan. Smältande isar i Arktis, väldiga översvämningar på somliga håll, flerårig torka i andra länder. Jordens klimatbalans tycks ha förändrats mycket snabbare än förr. Vi måste börja minska utsläppen nu!
FN är svagt i de här sammanhangen. Avståndet mellan i-länder och u-länder är så enormt. 15 av världens 192 länder (idag 193 med Sydsudan) står för 80 procent av jordens energiförbrukning. Där handlar det om överkonsumtion. Vi i den rika världen borde betala mycket mer för vår stora oljeanvändning (tänk på Gotlandstrafikens snabbfärjor!) Helt enkelt för att få ner konsumtionen.
Men i fattiga länder har folk inte mat för dagen. De behöver mycket mer energi för att komma upp till en rimlig levnadsnivå för alla. De kan inte dessutom betala mer för att få ny miljövänlig teknik i stället för den billiga kol- och oljedriften. Det måste till en stor överföring av resurser från rika till fattiga länder. Där kommer ett litet land som Sverige in. Vi tycker oss vara duktiga, vi klarar att minska på utsläppen. Men - vi importerar nästan alla våra konsumtionsvaror. Utsläppen från tillverkningen och transporterna av dem sker i andra länder, Kina till exempel. Den måste vi ta ansvar för!
Utmaning för FN
I måndags läste jag i GT att Australiens regering vill införa en koldioxidskatt. Men den tunga industrin går hårt emot. Att minska på brytning, användning och export av kol, det skapar arbetslöshet och försämrar landets ekonomi. Ingen enkel sak.
Här kommer politiken in. Investeringar i ny miljövänlig teknik kräver långsiktighet, 40 - 50 år, säger Jan-Erik Sundgren, chef på Volvo. Världen behöver ett globalt fastprissystem som inte kan rivas upp av skiftande politiska majoriteter. En utmaning för FN!
I de rika länderna torde skatteväxling vara den enda vägen att gå. Mycket högre skatt på användning av miljöfarlig energi, läs bensin! Det kan kvittas mot lägre skatt på arbete. Koldioxidskatten måste gå direkt till investeringar i hållbar energiteknik. Sundgren tror att den tunga industrin kan klara det, med en jämn spelplan. Samma villkor överallt.
Måtte vår prisade demokrati klara den här utmaningen. Utan mer kärnkraft! (min reflektion).