För snart ett år sen blev jag tillfrågad om jag ville ställa upp på centerns lista till kommunfullmäktige. Efter ett tags funderande svarade jag ja. Mycket har hänt sedan dess. Jag har blivit invald i LRF:s regionstyrelse och i Grisföretagarna på Gotland. Blev placerad som nummer 15 på centerns lista. Har varit med på min första Almedalsvecka. Varit på valkonvent i Stockholm. Åkt runt med centerns valvagn och stått i valstugan. Jag har fått träffa massor av trevliga människor och haft diskussioner som jag lärt mig mycket av.
Valet blev sen inte vad jag hoppats på. Men som nybörjare inom politik känns det faktiskt lite skönt att börja i opposition. Har dock fått en stol i kommunfullmäktige, vilket är väldigt spännande. Får ibland frågan hur det känns att vara politiker? Jag ställer då motfrågan, när blir man politiker? Är det när man finns med på valsedeln, eller efter man blivit vald till att sitta i detta beslutande organ en dag i månaden?
Någon har svarat mig att det är när man pratar i en kvart utan att ha besvarat frågan. Är det så har jag nog hamnat fel. Jag tycker att det ska vara raka och ärliga frågor och svar. Under sommarhalvåret har jag fått möjligheten att gå "politikerskolan". Vi har under några träffar diskuterat demokratins grunder och hur det politiska systemet fungerar. Har fått lära mig att innan varje kommunfullmäktigemöte träffas varje parti och diskuterar igenom dagens frågor. Där beslutar man sig sen i demokratisk anda för vad partiet tycker, och det bör man hålla sig till när det senare ska röstas i frågan.
Så långt är jag med och tycker att det är rätt och riktigt. När det sen gäller beslut i de olika nämnderna hoppas jag att man kan jobba utan inblandning av blocktillhörighet och partifärg. Att man diskuterar frågan för att få till den bästa lösningen. Om det är så det fungerar vet jag inte ännu.
Jag hade helst velat jobba i hälso- och sjukvårdsnämnden. Det är nämnd som väcker mest frågor i huvudet på mig och som jag vill ha svar på. Det är naturligtvis en stor utmaning men också intressant att följa utvecklingen på nära håll. Någon sa skämtsamt till mig att det är ett uppdrag som borde passa mig, eftersom jag som grisbonde är van vid "röda" siffror. Kul, men dessvärre sant.
Har ibland fått höra kritiska röster att jag som aktiv i LRF:s regionstyrelse inte ska vara aktiv politiskt, eftersom LRF är en opolitisk organisation.
Det vi jobbar med inom LRF är i högsta grad politik, dock inte färgad. Men jag kan lova att jag kommer inte att stå på bondemöten och prata centerpolitik. Men jag kommer garanterat stå på centermöten och prata "bondepolitik".
Hoppas alla haft en god jul och jag vill nu passa på tillfället att önska alla ett GOTT NYTT ÅR!