I mellandagarna stod det klart att Advokatsamfundets disciplinnämnd väljer att inte varna advokat Claes Borgström för uttalanden denne gjort i mejlkonversation med justitierådet Göran Lambertz. Det var i somras det avslöjades att Borgström i mejl hade applåderat Göran Lambertz inlägg i debatten om Quickfallet. Lambertz linje var att Quick fortfarande kunde misstänkas vara skyldig till de brott han nyss frikänts för. Något som borde gå emot vännen Borgströms roll som tidigare advokat för Quick.
Tidigare åklagaren Sven-Erik Alhem kallar disciplinnämndens beslut för ”ofattbart”.
– En advokat ska ta tillvara sin klients intressen. Lojalitetsplikten gäller även tidigare klienter. Då är det fel när en advokat uttalar sitt stöd för en tung aktör som deltar i debatten mot den egna tidigare klienten. Om jag hade suttit i disciplinnämnden hade jag tillhört minoriteten som ville se en varning. Beslutet var inte enhälligt.
Ursprungsfrågan handlar om Sture Bergwall, tidigare Thomas Quick, och hans eventuella skuld eller oskuld i ett antal mord han fällts för. Lambertz har sagt att det inte föreligger någon rättsskandal i fallet. Men Sven-Erik Alhem håller inte med.
– Det är självklart en rättskandal och förmodligen den största i Sverige på århundraden. En person har dömts för åtta mord trots att det i inget av fallen finns ett säkerställt samband mellan honom och offret. Men nu finns det en ännu större skandal. Den handlar om att etablerade rättsväsendemän kan sägas sammangadda sig för att i ett eget försvarsutspel gå emot en ensam person som är inspärrad på Säter och som tillsammans med en ny försvarare kämpar sin upprättelse.
Sven-Erik Alhem har av Lambertz anklagats för att alltid gå emot honom och hans vänner som personer. Men det är något Alhem bestämt avfärdar.
– Jag har inget emot dem som personer. Claes Borgström är en av Sveriges skickligaste advokater. Göran Lambertz håller jag fortfarande högt för hans insatser som JK. Han ställde sig på de svagas sida, till exempel arbetade han för dem som kunde vara oskyldigt dömda. Det hedrar honom ännu. Även om vi har olika syn i den här sakfrågan tycker jag också att det hedrar honom när han erkänner att han inte längre är objektiv och att han är i lag med Borgström och van der Kwast. Det hade varit värre om han fortsatte att hävda att han var objektiv.
Leif GW Persson har ifrågasatt att Lambertz som JK utredde Quickfallet. Persson menar att eftersom Borgström och Lambertz var privata vänner borde det ha förelegat jäv. Borde Lambertz ha avstått från att utreda Quickfallet?
– Nej, det är inte självklart. Rättsväsendet är en liten sfär och alla har träffat alla någon gång. Det håller inte om man ska leta efter jäv i varje enskilt fall. Tvärtom var det bra att JK tog upp fallet. Då, 2006, fann man inget fel. Men när journalisten Hannes Råstam sedan kom fram med nya uppgifter borde Lambertz ha tagit ett steg tillbaka och erkänt att frågan nu borde utredas av andra. I stället har han och några av de inblandade juristerna fortsatt att gå i försvarsställning. De använder sina tunga positioner mot Sture Bergwall som måste betraktas som den utsatte i sammanhanget. Det är där den stora skandalen ligger.