När har kyrkan stått för befrielse för kvinnorna?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Präglad är jag av detta kors och denna figur som hängde mellan kor och långhus i min barndoms kyrka.
En död ung man vars blod för evigt droppade ner på stengolvet i kyrkan.
En man som inte ens var född i min egen värld, här och nu, utan i en kultur som låg hästlängder från mitt liv och min kultur flera tusen år tillbaka. Jesu Kristus.
Skuld och lidande
Befrielsen är nära, sjunger åter kvinnor på Stadsteaterns scen i Stockholm. Inte förde Jesu kropp, hans bild med sig någon befrielse. När har kyrkan stått för befrielse, kan jag fråga mig. I familjen? I Afrika?
Skuld, skuld och lidande på jorden kan man utan vidare säga att korset lade på många och mycken underkastelse och onödig smärta.
Du kan läsa i långfredagens text om du händelsevis öppnar din konfirmationspsalmbok:
"Föraktad var han och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med sjukdom." " Men det var våra sjukdomar han bar och våra smärtor han la på sig,.. tuktad av Gud och pinad."
Vem kom att bli förtrogen med sjukdom om inte kvinnan. Vem kom att bära smärtan om inte kvinnan. Korsfästelsen blev dubbelarbete, våld i hemmet, tigande. Lydnad. Korsfästelsen omvandlades till sjukdomar som anorexia, bulemi och självstympning för att ta några exempel.
Varje generation kvinnor fortsätter att ärva tyst kunskap av lidande, sjukdom och våld. Det är knappast självpåtaget.
Inte bär Han våra smärtor. Han skapar snarare våra sjukdomar. Många olika Hannar bidrar till fortsatt underkastelse och svaren i kvinnorna är smärta och självstympning.
Vara duktig flicka
Dagens kvinnor vet knappt vad begreppet " duktig flicka " rotar sig i. Likafullt kämpar de med symtomen av underkastelse, göra rätt och vara duktig flicka. Dessutom accepterar flickor och kvinnor att ta stryk för samma sak.
Hur kan dessa allvarstyngda män, som ägnar tid att förgöra varandra med tolkning av ord uppkomna i en kultur de själva aldrig deltagit i.
Hur kan dessa kyrkans män och kvinnor skapa befrielse och berättigad styrka. Lyfta förkastade och förnekade kvinnor till en rättmätig plats i livet. Inte bara i Sverige utan i världen.
Den skuld kvinnor tvingats bära genom årtusenden, den självförnekelse religionsutövande män har tvingat på samma kvinnor borde raderas ut, utplånas från jordens yta.
Inte ältas om och om igen i form av synoder, präster, imamer och självutnämnda frälsare.
På varje invandrad kvinna från norra Afrika, Afghanistan, Iran, Irak, Pakistan och Somalia går det tio bröder och 100 kusiner, som dyker upp från Haparanda i norr till Ystad i söder för att försvara sin egen heder, männens heder.
Hindrar de våldtäkt?
De dyker knappast upp för att främja kvinnors demokratiska rättigheter eller frigörande.
Hur många kyrkans män i Sverige rusar till när grannen slår hustrun eller våldtäkt pågår på stadens gator?
Strömmar de till från norr till söder? Ropar de ut över predikstol och insändarsidor: Detta är icke acceptabelt! Lägg av.
Mänskliga rättigheter skall tillämpas på alla och envar. De är våra barns mödrar. De är våra likar.
Genom hans sår blev vem helad? En stilla undran i stilla veckan.