LEDARE: När jeans väcker samhällsdebatt

"Ni vet hur det är med jeans, de sitter uselt och är obekväma, men passar bättre och bättre ju längre man bär dem. Efter en tid blir de utslitna och man måste börja om från början med ett nytt par". Med den jordnära reflektionen inleder psykologiprofessorn Barry Schwartz sitt berömda argument. När han en dag kastar sitt gamla par i soptunnan och går in i en affär för att, så att säga, påbörja en ny jeanscykel, finner han att världen förändrats. Istället för en sorts jeans i lite olika storlekar att välja mellan, bågnade plötsligt hyllorna av hundratals modeller. "Jag lämnade butiken med de bäst sittande jeansen jag någonsin ägt" erkänner han. "Ändå kände jag mig mindre nöjd med mitt val än någonsin tidigare." Varför? "Jag skrev en bok för att försöka förklara det".

Den boken heter " Paradox Of Choice: Why More is Less" och har blivit en storsäljare. Där ifrågasätter Schwartz vad han kallar det moderna västerlandets "djupast kända dogm", som samtidigt tjänar som kapitalismens ideologiska grund: antagandet att fler valmöjligheter gör oss friare, och att ökad frihet skänker oss större lycka.

Han presenterar en rad argument. Bland annat, menar han, ökar våra förväntningar i takt med att valmöjligheterna blir fler. Vi kan omöjligen överblicka alla alternativ, därför tvingas vi hela tiden leva med den gnagande känslan av att vi "valde fel": fel karriär, fel hårschampo, fel jeans... Kanske rent av fel "genus" - vår könsidentitet, har vi ju fått lära oss, är en "social konstruktion" som vi med lite normkritisk jävlar anamma kan bryta oss fria från. Så har vi förvandlats till otåligt sökande nomader med taskig självkänsla, ständigt missnöjda, ständigt på jakt efter perfektion.

Argumentet är långt ifrån nytt, och säkert inte helt utan sanningshalt. Men förmodligen går Schwartz för långt. Nog trissas våra förväntningar upp i takt med att möjligheterna blir fler och mer attraktiva. Fast det sker med ett tags fördröjning. Myllret av valmöjligheter i den moderna industriekonomin gör oss kanske inte lyckliga. Men fler valmöjligheter, när de uppenbarar sig för oss, ger de flesta människor en glädjekick. Istället för färre valmöjligheter tycks ett kontinuerligt växande antal alternativ skapa lycka.

Schwartz andra argument är intressantare. Fler valmöjligheter, menar han, gör oss inte friare. Tvärtom paralyseras vi av för många alternativ. Vi skjuter upp besluten till morgondagen, igen och igen. Som bekant: "tomorrow never comes". Att avstå från att välja är förstås också ett val. Men den poäng Schwartz vill göra är att människor sällan avstår från den friheten om alternativen är överblickbart få.

Resonemang som dessa kan tyckas väldigt avlägsna, hemmahörande på någon verklighetsfrånvänd psykologi- eller filosofiinstitution någonstans. Men den psykiska "folkhälsan" lyfts till offentlig diskussion allt oftare, både i Sverige och i andra delar av västvärlden. Antingen för att vi faktiskt mår allt sämre (vilket är omstritt), eller också för att vi inte har någonting annat att klaga på. Det sista ordet i jeansdebatten är knappast sagt.

Ledare: När jeans väcker samhällsdebatt