När julskinkan har det grymt
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Fler än 80 gårdar över hela landet anmälda. Det är det rättsliga efterspelet av den omtalade aktionen från Djurrättsalliansen. Var det rätt av dem att gå in oanmälda, under nattetid? Sannolikt inte, även om de bara gick in genom olåsta dörrar som de påstår. Men i sammanhanget känns det som en fråga som får hanteras för sig. För nu finns bilderna och de blir inte mindre frånstötande för att de är tagna under besök med vissa formella brister. Ty bilderna visar vad de visar och missförhållandena är uppenbara och utbredda. Om Djurrättsalliansen hade förannonserat sina besök är det mindre troligt att a) de hade fått tillträde till svinstallarna och b) de hade fått se grisarnas verklighet och inte en för stunden mer hårdretuscherad bild än Ralph Laurens höstkampanj med svenska Filippa Hamilton i vilken hon hade begåvats med en midja smalare än sitt huvud. Och då hade grisarna fått fortsätta att leva under oacceptabla förhållanden i det tysta.
Mot bakgrund av bilderna, som nu hela Sverige har sett lagom till jul, framstår uttalandena från LRF:s förbundsordförande Lars Åke Pettersson i Agenda som något märkliga. Pettersson ihärdar att han har förtroende för svensk grisuppfödning och att konsumenterna med gott samvete kan köpa svenskt griskött då grisarna har det bra. Han sa även att en av de anmälda gårdarna enligt honom tillhör de uppfödare som hade bland den bästa djurhållningen i Sverige, ja, kanske rent av i världen lade han till. Programledaren såg något förvånad ut och frågade om han verkligen menade det. Pettersson svarade ja med eftertryck. Det är så att man undrar. Har Pettersson verkligen sett de bilderna som vi andra ha sett? Hur kan man påstå att en gård med en sådan dokumenterad misskötsel av djuren tillhör de bästa? Petterssons uppenbara försvar för grisuppfödarna framstod snarare som desperat och verklighetsfrånvänt än klokt och lugnande.
Bilder av nu aktuell kaliber kräver mer än ord i bemötande. Om Pettersson verkligen framhärdar att svenska grisar har det bra förstår jag varför över 80 gårdar nu är anmälda. Då har vi helt enkelt inte samma uppfattning om vad som är godtagbara förhållanden för levande djur oaktat att de skall gå till slakt så småningom. Mer handlingskraftigt och trovärdigt är däremot jordbruksminister Eskil Erlandssons agerande med förslag om utökade djurkontroller avseende att de regelbundna veterinärbesöken som idag finns beträffande de flesta gårdar även skall omfatta djurskyddsdeklarationer för att säkerställa att levnadsvillkoren för grisarna är i linje med den djurskyddslagstiftning som finns.
Erlandsson försöker inte ursäkta vad bilderna förmedlar, han försöker inte skydda eller mildra. Som minister för ett departement med ett ansvarsområde som verkligen handlar om praktiskt och konkret arbete kavlar han istället upp ärmarna och levererar resultat. Lite så som man hade önskat att berörda grisuppfödare hade gjort för länge sedan. För bilderna från deras egna stallar kan ju inte ha kommit som en överraskning. Det är i alla avseenden oursäktligt att julskinkan har det grymt. Att då bara försöka släta över som Pettersson istället för att erkänna att även svensk djurhållning brister är alltigenom dåligt och vinner knappast tillbaka något konsumentförtroende. Sverige har länge skrivit Danmark på näsan i den här frågan, men det låter sig svårligen göras längre. Pinsamt och grymt, är vad det är.