När kan Irak hoppas på framtiden?
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Invasionen i mars 2003, med USA i spetsen för "de villigas koalition", var kontroversiell. Men bara ett par veckor efter att Saddam Hussein störtats var många av dem som motsatt sig kriget redo dra streck och blicka framåt. FN kunde inrätta en mission i Bagdad. Men normaliseringen bröts av ett attentat i augusti som krävde bland andra FN-sändebudets liv.
I november 2004 återvaldes president Bush, med klar majoritet. Han såg detta som ett kvitto från amerikanska folket på att på att han gjort rätt i Irak - även om det redan då var uppenbart att utvecklingen blivit en annan än Vita huset tänkt sig.
Samtidigt som Irak steg ned i en ny sorts helvete producerade USA rapporter om politiska och ekonomiska framsteg. Det är också vad FN:s och den irakiska regeringens Sverige-aktuella samarbete "International Compact (avtal) with Iraq" sysslar med. Det kan behövas - som motvikt till de tyvärr välgrundade profetiorna om fortsatta olyckor.
USA är den part som enskilt betyder mest för utvecklingen, med sina 150 000 soldater och 100 000 personer som arbetar på kontrakt för amerikanska staten. USA förblir riktkarl, trots att man så gärna vill avhända sig ansvar.
I valrörelsen spelar Irak roll, mest på temat vilken av presidentkandidaterna som har den bästa politiken för att snabbast möjligt ta hem soldaterna. Vem som tidigare gjorde och hade rätt eller fel är mindre intressant. Eftersom Bush hade allmänna opinionen med sig när han gick i krig riskerar ju den kandidat som kritiserar hans sätt att störta Saddam att strö salt i såren på just de marginalväljare vars röster som behövs för att vinna.
Kriget är impopulärt, men inte så som Vietnamkriget blev. Den stora skillnaden är att upprinnelsen denna gång var ett direkt angrepp på hemlandet. En annan skillnad är att utan värnplikt, som numera, är det bara frivilliga som drabbas direkt. Och när nu ekonomin blivit den stora stridsfrågan tenderar gemene man att skylla problem mera på frihandel och finansvalpar än på bördan av kriget i Irak. Trots att de samlade militärutgifterna stigit kraftigt utgör de bara totalt drygt 4 procent av USA:s bruttonationalprodukt. Andelen var 14 procent under Koreakriget och 9 procent under Vietnamkriget.
Trots terrordåd, strider mellan å ena sidan USA och Iraks krigsmakt, å andra sidan olika rebellgrupperingar, och trots slitningar bland politikerna i Bagdad är känslan i USA att läget blivit bättre sedan Bush i januari 2007 lanserade en ny politik, med "the surge", truppförstärkning, som huvudnummer.
Det kan slå om snabbt. Ett orosmoment är de tiotusentals sunnimuslimska krigare som står på USA:s avlöningslista sedan deras ledare i fjol bestämde sig för att al-Qaida med sitt projekt för en islamisk stat i Irak var ett värre hot än USA mot deras mål, att ta tillbaka makten från den shiamuslimskt dominerade regeringen i Bagdad och sätta kurderna på plats
Det är uppenbart att det i och kring Irak finns aktörer som med välstånd, stabilitet och säkerhet menar något annat än FN-chefen Ban Ki-moon.