När klimat blev överbudspolitik
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
På Dagen Nyheters debattsida gav i fredags de tre vänsterpartierna prov på sin syn på saken. Realistiska mål och utsikter hade glatt kastats överbord till förmån för vad som måste kallas populism. Sverige skulle inte nöja sig med att minska sina utsläpp av växthusgaser i den snabba takt EU förelagt oss, utan gå ännu fortare fram. Sverige skall minsann dra åt 40 procent till år 2020 i förhållande till nivån 1990.
Det är ord och inga visor. Handlingskraftigt. Synd bara att kravet inte åtföljdes av någon som helst konkret plan för hur det hela skall gå till. Ingen beskattning av elintensiv industri, utan istället vill man "investera bort Sverige från oljeberoendet".
Jaha. Men om det är så enkelt, varför inte 50 procent? 60 procent? För faktum är att man ju kunde ha dragit till med precis vad som helst. Vem kommer att ställa någon av de tre vänsterpartierna till svars 2020 för de luftiga löften de gav 2008?
De borgerliga ligger enligt den politiska logiken i "underläge" eftersom de valt att ha en mer realistisk och ansvarsfull inställning. Men även där finns det skillnader. Folkpartiet har nu rört om i grytan genom att i förhandlingarna på den borgerliga sidan kräva att frågan om kärnkraft tas med i diskussionerna. Kärnkraftens betydelse för att få ned koldioxidutsläppen är nämligen så stor att den inte kan lämnas utanför sådana samtal, menar Carl B Hamilton, som är folkpartiets representant i bredningen.
De övriga tre partierna vrider sig i olust över detta drag eftersom kärnkraften är den svåraste knäckfrågan för borgerlig enighet. Man har enats om att skjuta fram sådana beslut tills efter nästa val.
Man kan därför tycka mycket om folkpartiets sätt att hantera frågan. Men en sak är säker. Hamilton har rätt i sak. Att föra diskussioner om klimatfrågan i ett flerdecennierperspektiv och samtidigt låtsas som om kärnkraften inte finns är bara löjligt. Det finns inte någon enskild energikälla som är så värdefull för att få ned de skadliga utsläppen som den. Och de svenska kärnkraftsverken måste någon gång, rätt snart, ersättas. Men av politiska skäl skall detta alltså inte kunna sägas.
När klimatberedningen möts igen i dag riskerar positionerna därför att vara ordentligt låsta. Men egentligen inte för att det är så svårt att göra något vettigt åt miljön. Utan för att politiken sätter sina käppar i hjulet.