När Kreml sätter gränser
Foto: Darko Bandic
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Vaclav Havel var en av dem som trotsade den förnyade diktaturen. Han blev sitt lands förste president efter befrielsen 1989. Han lämnade posten 2003, men har fortsatt som opinionsbildare, för mänskliga rättigheter, för EU - och för Nato. I ett tal tidigare i år tog han upp frågan om alliansens utvidgning. Han sa att man snarast bör bestämma gränserna:
- Historisk erfarenhet genom tiderna visar att vaga, oklara och omtvistade gränser tenderar att bli en av de vanligaste orsakerna till krig. Varje politisk enhet måste veta var dess område börjar och var det slutar. Ovisshet på den punkten har varit ett av de gamla problemen för Ryssland, vilket komplicerat tillvaron för många av dess grannar, och det vore inte bra att härma Ryssland i detta avseende.
...
- Än en gång förlorar Ryssland medvetandet om var det börjar och var det slutar. Än en gång strävar det efter att manipulera sitt "nära utland", det vill säga sin intressesfär, eller helt enkelt områdena intill. Det är som om Ryssland ännu trodde att det man en gång hade är dess egendom för alltid.
Ryssland erkänner nuvarande gränser, men kräver att grannarna tar hänsyn till vad Ryssland ser som sina legitima intressen. Upplever Moskva dessa som kränkta anser man sig på gammalt stormaktsvis ha rätt att vidta åtgärder.
Efter 200 år av frivillig och påtvingad orientering mot S:t Petersburg/Moskva ställde president Micheil Saakashvili år 2004 in Georgiens kurs mot väst. På ett för Moskva utmanande sätt, främst strävan efter medlemskap i Nato.
Moskva inledde kalla kriget mot Georgien, inklusive en ekonomisk blockad. Den georgiska attacken mot utbrytarrepubliken Sydossetien gav Moskva förevändningen för att göra kriget hett.
Saakashvili har jämfört sitt lands situation med Tjeckoslovakiens år 1938, när Hitler krävde delar av detta land och västmakterna svek. Georgien är sedan länge av lokala makthavare, stödda av Ryssland, berövat kontrollen över områdena Abchazien och Sydossetien.
USA och EU välkomnade Georgiens "rosrevolution" 2003 och Saakashvilis reformprogram. I den senaste krisen är det tydligt hur väst skiljt på sitt försvar av Georgiens suveränitet och integritet och synen på Saakashvili, vars omdöme ifrågasätts.
"Ryssland kan bara ha fiender eller vasaller vid sina gränser".
Citatet förknippas med George Kennan, USA-diplomaten som 1947 formulerade strategin om uppdämning av Sovjetunionen. Det var många bakslag på vägen, innan Sovjetunionen upplöstes 1991.
Med tanke på vad som varit kunde inte tro att en övergång till relationer enligt normen längre västerut i Europa skulle bli lätt för Kreml och dess nya grannar.
Problemet var och är inte enbart Kreml. Många stater hade ingen demokratisk erfarenhet att falla tillbaka på. Georgien, Armenien och Azerbajdzjan drabbades av krig. Människor flydde. Här spelade Ryssland faktiskt en positiv roll, för att dämpa konflikterna och därmed spara människoliv.
Men Kreml verkar inte kunna eller vilja gå ett steg längre. I fallet Georgien ger man snarare George Kennan rätt. Möjlig vänskap med georgiska folket offras för att sätta Saakashvili på plats.