När lukten av lagård har dunstat
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Det kan säkert kännas provocerande för alla som tror att den bild som Djurrättsalliansen den senaste tiden visat upp är en representativ bild av svenskt djurhållning.
Sanningen och verkligheten ligger förmodligen mitt emellan dessa två ytterligheter. Svenska bönder är inte felfria och föder inte upp djur för att klappa på dem och låta dem växa upp i lugn och ro i en stimulerande miljö. Det är därmed de flesta ambition att deras djur ska ha det så bra som möjligt under sin levnad.
Både för att man tycker om djur och för att det är väldigt oekonomiskt att missköta sitt kapital.
I dag lever konsumenten, bildligt talat, på en annan planet än den där deras mat produceras.
Lukten av lagård och gödsel har dunstat långt innan kotletten hamnat i charkdisken. Rosa och ren i en hygienisk förpackning ligger den där och när det är dags att handla är det inte grisens väl och ve som konsumenten (i allmänhet) vänder blicken mot utan prislappen.
Proceduren som sker mellan grisens bökande i lagården tills den blir en kotlett är lika fjärran. Slakten. Blodet. Inälvorna.
Men bönderna har också mycket att lära av det som nyss har hänt och som händer då och då. Vidriga fall av vanvård uppmärksammas och för konsumenterna är det svårt att inte tänka att det är så här det ser ut.
Vill matproducenterna att konsumenten ska välja svenskt så måste man också vara öppen och visa vad som skiljer svensk djuruppfödning från annan.
Jag kan förstå att man blir förbannad och det är inte okej att hänga ut oskyldiga djurägare som djurplågare. Men att försöka vända fokus till att djurrättsaktivisterna har begått hemfridsbrott är helt fel väg att gå om man vill återskapa ett förtroende. Det spär tvärtom på misstanken att det är sant som djurrättsaktivisterna säger: de flesta lagårdsdörrar döljer misär och vanvård.
Jag hoppas att alla de gotländska lantbrukare som i dag får ta emot pris för sitt arbete ska sträcka på sig och vara stolta för sina insatser.