Moderaterna överväger kvotering till bolagsstyrelser. Det förkunnade partisekreterare Sofia Arkelsten i en debattartikel i Dagens Industri i går. Det stundtals konservativa partiet har uppenbarligen tröttnat på den långsamma takt den generiska utvecklingen har.
Det är inte första gången Moderaterna hotar med kvotering. Exempelvis Per Schlingmann gjorde det i början av 2010 när han var partisekreterare. Även Socialdemokraterna har i regeringsställning hotat med kvotering med hopp om att skynda på utvecklingen.
Arkelsten har många gånger uttryckt ett kraftigt motstånd mot kvotering. Det gällde inte minst när Schlingmann hotade med kvotering. I en debattartikel i Svenska Dagbladet skrev då Arkelsten med flera att "för oss handlar jämställdhet om rätten att vara sig själv, att vara individ och inte ses som en del av ett kollektiv. Moderat politik har alltid utgått från medborgaren och borde göra så även i jämställdhetsfrågan".
När Mona Sahlin sommartalade 2009 om kvotering svarade riksdagsledamot Arkelsten med en artikel på debattsidan Newsmill där hon skrev att "debatten handlar egentligen om synen på politikens uppgift och förmåga. Lagar och regler ska behandla människor på samma sätt. En orättvisa försvinner inte för att en ny införs". "Sluta prata symbolpolitik när det gäller jämställdhet. Frågan är för viktig för det. Politik är som svårast när det gäller att förändra attityder och det är precis vad jämställdhet handlar om", fortsatte hon.
Att vändningen beror på frustration och har involverat många fler än Arkelsten är uppenbart. Det är dock värt att påminna om att Arkelsten hade rätt tidigare och de analyserna hon gjorde då är fortfarande riktiga. Och de är viktiga. Hur vi hanterar jämställdhetsfrågan är ett slags lackmustest för vilket samhälle vi lever i och i vilken riktning vi vill att det ska utvecklas.
Jämställdhet bör handla om att alla ska ges samma möjligheter. Inga hinder ska ställas upp för någon på grund av att den tillhör en viss grupp. Det är hela tiden individen som måste vara det väsentliga. Kompetens och meriter ska gå före grupptillhörighet. Ingen tjänar på att vi genom jämställdhetsfrågan tar steg mot ett klansamhälle, för det är vad det innebär.
Tänk att bara vara kvinna och inget mer. Det är över huvud taget svårt att föreställa sig en så platt skapelse eftersom det inte finns, aldrig funnits och heller aldrig kommer att finnas någon. Att välja ut halva befolkningen och behandla dem enbart behandla dem utifrån en aspekt av deras person är att förringa deras duglighet och att förneka dem deras person. Ingen är bara kvinna eller man för den delen.
Vi är också fäder och mödrar, bröder och systrar. Vi har intressen vi brinner för och vitt skilda kompetenser. En är raketforskare, någon annan jurist och en tredje är frisör. Somliga engagerar sig i föreningar, i volontärverksamhet, skjutsar till matcher. Men ingenting av allt detta ryms i vår person när vi definieras som vårt kön. Vi har alla rätt att bemötas utifrån hela våra personligheter och kunskaper, inte bara utifrån våra kön.