När politiken gör reträtt
Politisk pragmatism på bekostnad av visionerna? Foto: Maja Suslin / SCANPIX
Foto: MAJA SUSLIN / SCANPIX /
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Detta märktes tydligt under sommarens politikervecka i Almedalen. Det gjordes flera försök att få igång breda, ideologiskt drivna diskussioner om värderingar och samhällsvisioner, men de hetaste debatterna handlade om kronor och ören.
Ett exempel är tankesmedjan Fores evenemang om att "Leda med liberala förtecken" med bland andra Centerpartiets Maud Olofsson och Miljöpartiets Peter Eriksson.
Temat inbjöd till ideologisk diskussion, men debatten kom snabbt att kretsa kring rut-avdrag, elmätare, vem som egentligen röstat för eller emot olika skattesänkningar och om dessa varit finansierade eller belånade i budgetförslagen.
Socialdemokraternas Mona Sahlin gjorde i sitt tal i Almedalen tappra försök att mana fram en ideologisk kamp mellan en borgerlig allians som vill ha större klyftor i samhället och Socialdemokraterna som vill ha välfärd åt alla.
Detta är ett kärt gammalt ideologiskt tema som ofta fungerat för Socialdemokraterna. Men numera månar även Moderaterna om anställningstrygghet, robusta bidragssystem och väl fungerande offentlig service och då fungerar S-retoriken sämre.
Socialdemokraterna kan ropa varg hur mycket de vill. Till syvende och sist kommer de ändå att bedömas efter hur trovärdiga deras ekonomiska förslag är. Och då talar vi om detaljgranskning.
Hur ska utlovade satsningar finansieras? Vilka skatter ska höjas och vilka grupper i samhället kommer att få betala? Det är sådant som väljare och politiska bedömare kräver klara besked om nu för tiden. De nöjer sig inte längre med fluffiga visioner.
För alla oss som tycker att det är spännande med ideologisk debatt är detta en trist utveckling. Den politiska debatten blir mindre angelägen och rolig att följa. För att uttrycka det i bildliga termer: inför de kommande partiledardebatterna är risken för koma större än risken för blodstörtning.
Men på sätt och vis är det en välkommen utveckling. En välvillig tolkning är att det handlar om politikens reträtt till statens legitima angelägenheter.
Vi vänder oss inte längre till politiker för att få inspiration till samhällsförändring, drömmar och visioner. Av politikerna kräver vi att de på ett kompetent sätt ser efter lagar och offentliga finanser. Resten sköter vi, bortom politikens insyn.
Men djävulen bor i detaljerna. Diskussionen om hur olika förslag ska finansieras döljer större frågor om vad som ska finansieras av det offentliga och vad som egentligen borde skötas av marknaden och civila gemenskaper som familj, företag och föreningar.
Alla politiska reformer mejslar ut mer eller mindre goda förutsättningar för det icke-politiska samhällslivet. Även rent teknokratiskt motiverade lösningar rymmer vidare dimensioner eftersom de driver på samhällsbygget i en eller annan riktning. Även från sin nya reträttposition är politiken med och styr samhället.