The Rolling Stones firar som bäst 50 år med mycket uppmärksammade jubileumskonserter i Paris, London och New Jersey. SVT uppmärksammade detta i lördags med dokumentären ”Crossfire Hurricane” del 1.
Stonesfans serveras otaliga klipp på YouTube som gör att man kan stå ut när man inte fick biljetter till de sex konserterna i jubileet. Kanske lika bra det, med biljettpriser upp 10 000 kronor men visst hade det varit häftigt.
50 år som rockband och still going strong var inget jag trodde på för 50 år sedan då jag föll pladask för de ovårdade slynglarna som upprörde etablissemanget, främst det viktorianskt strikta England. Att utmana samhället och dess grundfundament var inget man gjorde ostraffat men vi ungdomar hejade på alla som gav sig på överheten. Så är det än idag.
Musik och politik
Rolling Stones 50 år i rockbranschen speglar i stort hela mitt liv också. Musik och politik är det jag ägnat mitt liv åt i det stora hela utöver familjen.
Man kan inte beskriva stenarna som ett politiskt band men de har gjort en del intryck på mig i sina sånger och stundtals levererat bitska betraktelser över världshändelser.
Kritiken mot USA:s krigsmaskin är ett ofta återkommande tema och 2012 levererade stenarna en ny singel, den tufft gungande Doom and Gloom som öser kritik mot vapenindustrin och konsumtionssamhället.
1960-talet var det mest spännande årtiondet när jag nu ser tillbaka i backspegeln. Den brittiska popvågen tog världen med storm och förändrade den.
Min mor brukade tacka popen för att det gav färg och liv åt kläderna. Före var det grått och tråkigt, sa hon. Vem minns inte Twiggy, Carnaby Street och andra begrepp från The Swinging sixties.
Sunar och mods blev ett begrepp som slogs runt om i landet. Jag minns att jag och min kompis Kent cyklade ner till Sankt Hansplan för att se om det kunde bli någon spännande fight att se.
Kråsskjorta
Vi gick på Shake-in på Borgen på söndagskvällarna och lyssnade på svenska och gotländska popband. Jag hade svart manchesterkostym och vit skjorta med krås som trettonåring! Det var tider det.
Hela samhället förändrades radikalt under detta årtionde. Vi blev kritiska mot samhället, dess normer och våra föräldrar. 1960-talet kokade och allt ifrågasattes. Polisen hade fullt upp att stävja uppror. Jag minns starkt upploppen i de europeiska huvudstäderna 1968. Rolling Stones speglade detta i Street Fighting Man, där de också gav en känga åt sleepy London towns unga som inte deltog i upploppen.
Samhället kunde inte styra våra liv längre och Flower-powervågen med Make love not war symboliserade mycket av våra tankar, just då.
Vietnam
En medvetenhet började gry hos mig kring USA:s krigföring i Vietnam. Uppväxt som jag är med att USA räddade världen från nazismen och nu bekämpade den farliga kommunismen.
Mina tvivel växte och Rolling Stones kritiserade kriget starkt i Gimmie Shelter. De bröt med Decca Records för att bolaget också sysslade med att utveckla krigsmaterial åt USA. 1960-talet formade mig men det var under 1970-talet som jag utvecklades politiskt. Men det är en annan historia.
God Jul vill jag önska alla läsare.