"Vi har i stort en bra sjukvård på Gotland", säger ett avgående kommunalråd som nu kliver in i hälso- och sjukvårdsnämnden. Det välkomnar vi, nya friska ögon efter en något trötter man, som i gengäld lämnar ordförandeklubban.
Att klämma ur sig en sådan fras signalerar dock aningslöshet. Vad finns idag bakom orden " i stort en bra sjukvård", fru Nypelius. Det är retorik och inget annat än retorik.
Läkare på Slite vårdcentral?
Jag kommer till Slite distriktssköterskemottagning med ett operationssår, som inte känns kul. Sköterskan kan sitt jobb och gör sitt jobb men skulle vilja att en läkare ser på såret. Finns det en läkare på Slite vårdcentral? Inte. I alla fall inte denna dag.
Den enda fasta läkaren är i sin tur sjuk och då stängs mottagningen. På en ort med 2 500 kommuninnevånare. Övrig personal blir frustrerad när tänkta vårdteam fallerar. Men i stort kan man väl säga att sjukvården i Slite fungerar, bara ingen blir riktigt sjuk eller någon klantskalle gräver av den optiska kabeln till datorn och sjukjournalerna.
Hur lyckades sjukvårdsförvaltningen sabotera en fungerande vårdcentral, den frågan undviker Ann-Christine Kullberg och den frågan kanske fru Nypelius skall börja nysta i stället för att falla in i trallen.
För det räcker inte med tro. Man bör veta. Veta vad det i praktiken innebär med en organisation som sätter patienten i centrum. Är ett nytt chefskap alltid lösningen? Under mer än ett år har jag av praktisk erfarenhet som patient fått en insyn i sjukvården, som talar för att det inte alltid fungerar detta med att sätta patienten i centrum.
Den största bristen är att man som patient aldrig möter samma läkare och därför får olika bud beroende på vem man möter. Det är viktigt att kunna lita på information.
Det heter "att det skall fungera" när någon utfört en operation. Det vill säga distriktssköterska, hemvård och så vidare skall ha besked om att operation på patienten kommer att utföras, så att distriktsvården kan planera och möta upp. Det fungerade inte. Inte i mitt fall.
Vårdlagen räcker inte till
Glappen i sjukvården är kanske något att koncentrera sig på. När politiker nöjer sig med avtal med andra landsting, så blir sjukvård inte att sätta patienten i centrum.
Slimmar man sjukvården på Karolinska och vårdlagen inte räcker till, kan patienterna i utomlänssjukvården bli en belastning. Man kan aldrig räkna med lika villkor i en sådan konstellation. Det har varit så viktigt att göra Gotland till en egen regionkommun, men i sjukvården är det nödvändigt att förstärka inriktningen att samarbete/samverkan koncentreras mot Stockholms läns landsting.
Gotlänningarna har ett sjukhus som motsvarar Västerås befolkning. Det har på grund av ö-läget betydligt fler specialiteter än vad svenska sjukhus på fastlandet med motsvarande befolkningsunderlag idag har.
Läs framtidsutredningen!
Konsekvensen med en liten befolkning blir ett litet skatteunderlag och underskott. Har man ett sjukhus med specialiteter för ett befolkningsunderlag om 200 000-250 000, men en budget till 57 000, kan det bara bli obalans.
Allt det här står att läsa i framtidsutredningen inom hälsa och sjukvård. Börja med att läsa den fru Nypelius och ställ sedan frågor om sjukvården runt om på ön. Det kan vara en bra början till något bättre sjukvård för "patienten". Samverkan grundas på förmåga att pröva nya former och förhållningssätt.