När Sverige hade en röst i världen
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Året är 1970. FN:s Generalförsamling håller högtidssession med anledning av sitt 25-årsjubileum. Den 20 oktober talar Sveriges statsminister Olof Palme. Det har gått ett år sedan han efterträdde Tage Erlander.
Talet är en tidsmätare, en vision om FN-stadgans mål om alla människors rätt till liv och utveckling i fred och att Sverige står på de små staternas sida.
Talet inleds med att världen för 25 år sedan hade genomlidit ett groteskt fiasko för förnuftets och mänsklighetens ideal: Det grymma kriget.
Från krigets gissel
Därför hade människor samlats i San Fransisco för att underteckna FN:s stadga för att rädda kommande generationer från krigets gissel.
Samverkan mellan nationerna skulle ersätta våld och militära maktmedel. Två månader senare fälldes atombomben över Hiroshima. Plötsligt och oväntat uppenbarade sig ett nytt och tidigare okänt hot på scenen. En fruktan som följt mänskligheten sedan dess.
Olof Palme konstaterar att kolonialismen håller på att bli ett minne blott. Underkuvade folk har med nationalismen som drivkraft frigjort sig. Nationellt oberoende är det första steget mot social och ekonomisk frigörelse.
Stormakterna hade redan vid FN:s bildande en dominerande ställning på grund av sina enorma militära och ekonomiska resurser efter världskriget. Ett faktiskt "duopol" hade utvecklats mellan de två världsmakterna (USA och Sovjet). Denna supermakternas fred innehåller risker för de små staterna, menar Palme.
Man bör öppet erkänna denna risk med tanke på stormakternas benägenhet att utnyttja de små staterna till att förfoga över deras territorier för politiska och militära syften. Palme sammanfattar: de små folken bör i fredens intresse ha rätt att lämnas i fred. Här kan FN vara garanten.
I talet påtalas de risker som finns att minoriteter i trängda lägen kan försöka nå sina mål genom terror av olika slag. Mer än någonsin krävs därmed gemensam handling mot våldet, men framför allt att se våldets orsaker.
Punkter för överlevnad
Brutaliteten i krigets Vietnam lyfts fram särskilt. Två år senare kom den hårda kritiken mot Nixon-regimens terrorbombningar i Vietnam, vilket ledde till frysta relationer mellan USA och Sverige under lång tid.
Palme avslutar sitt tal med en strategi i fem punkter för överlevnad:
1. Nedrustning är den mest trängande frågan. Här har världen hittills blivit grymt svikna av stormakterna.
2. Rasism och kolonialism måste bekämpas, särskilt akut i södra Afrika.
3. Respekten för mänskliga rättigheter intensifieras.
4. Rädda vår miljö. Sverige tog då initiativ till den första FN-konferensen om miljön, vilken kom att hållas i Stockholm 1972. En milstolpe i miljöarbetet.
5. Slutligen det i grunden viktigaste: de enorma skillnaderna mellan rika och fattiga länder måste överbryggas. Här uppstår annars konflikterna.
Den bärande tanken talet igenom är rättvisa och fred och att det är folken själva som driver fram de nödvändiga förändringarna i sina samhällen.
Olof Palme hade en hetta, ett engagemang och en tydlighet som innebar att Sveriges röst då hördes och uppmärksammades i de internationella sammanhangen. Sverige förde en kompromisslös kamp för de små ländernas rätt till oberoende, utan att snegla på vad stormakterna kunde tycka och tänka.
Var finns den rösten idag?