När Tage Erlander besökte Visby
En vecka innan valet 1960 är socialdemokraternas partiordförande Tage Erlander i Visby för att tala.
Foto: No Byline
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
En vecka innan valet är socialdemokraternas partiordförande Tage Erlander i Visby för att tala. I sin dagbok är han först irriterad. Mest för att Allan Fagerström skrivit elakt i Aftonbladet om hans drabbning med högerledaren Jarl Hjalmarson någon kväll tidigare.
Det har gett den borgerliga pressen flera goda karameller att suga på, så givetvis även Gotlänningen och GA.
Visbymötet avlöpte bra
Men Visbymötet avlöpte tydligen bra. Efteråt känner han sig bättre till mods och ombord på flyget till fastlandet vågar sig den annars så pessimistiske Erlander på en viss optimism inför valet: 46 procent och oförändrat mandatantal i andra kammaren, är hans tips.
I själva verket skulle det gå ännu bättre: 47,8 procent för socialdemokraterna och tre nya mandat. Politiken var kanske inte bättre förr, men nog var valresultaten annorlunda...
Sonen Sven Erlanders publicering av faderns dagböcker - som nu alltså nått fram till 1960 - kastar nyttigt ljus över politikens drama i en tid som inte är så förfärligt avlägsen vår egen, samtidigt som vi får en unik inblick i en dåtida ledande politikers tankeliv.
Visst finns det gott om biografier och memoarer från samma tid, men ingenting som kan tävla ifråga om direkthet och närvarokänsla. Dagsschemat för en statsminister bör ha varit rätt pressat redan då, för ett halvsekel sen. Just därför förbluffas man hur ofta han inte bara hann springa på teater eller opera, utan också reflektera över vad han sett och upplevt.
Det gäller pjäser på Dramaten och Kar de Mumma-revyn på Folkan lika väl som nyutkommen skönlitteratur. Efter att ha sett - och hört - Jarl Kulle i succén "My Fair Lady" på Oscarsteatern anser Erlander att denne borde uppsöka en röstspecialist. Och tillfogar oefterhärmligt: "Ulla Sallert tappade sugen i andra akten. Jag säjer inte något om det."
Shahen av Iran gästade
Första delen av Per Anders Fogelströms stora Stockholmssvit, "Mina drömmars stad" gör djupt intryck, likaså Pär Wästbergs "Förbjudet område" om rasismen i dåvarande Rhodesia.
1960 är över huvud taget ett år av vidgade vyer, i årets början befinner Erlander sig i Pakistan och vid dess slut i Tunisien. Däremellan har han också hunnit ta emot en kontroversiell gäst, shahen av Iran, i början av maj.
De protester mot det besöket som Erlander befarar uteblev dock, noterar han lättat. Det är några år kvar tills den internationella opinionen ska vakna; 1960 sov den tydligen fortfarande. Följaktligen är det också mest inrikespolitik som avspeglas i dagboksanteckningarna. 1960 är Erlander själv ännu inte fyllda 60, men känner sig ofta sliten och trött. Hälsan är också ett återkommande bekymmer, är han inte på väg att bli förkyld så krånglar magen.
Funderade på att avgå
Och visst funderar han på att avgå. Med ATP-reformen i hamn och en valseger bakom sig kunde han ju göra det utan dåligt samvete.
Men som vi vet blev det inget av. Det blev nio år till i stället. Och därmed har vi också nio dagboksvolymer till att se fram emot.