Inte för att jag söker strid, snarast ett lågmält samtal inför det nya året, ett samtal om ideologi och värderingar.
Lennart Lindgren menar i en artikel "Nu vänder det, nu ljusnar det" (GT 22/12) att Håkan Juholt står stark på grund av sin politiska övertygelse och ideologiska klarhet till skillnad från Fredrik Reinfeldt, som undviker ideologiska debatter.
Så är det kanske, men frågan är om det är en klok strategi för framtiden? Ideologierna växte fram under 17- och 1800-talen kanske främst som en följd av upplysningstidens omtänkande och fick sina pregnanta formuleringar av tänkare som Mill och Marx och många fler.
Grundläggande värderingar
Det var stora och viktiga tankar som lyfte fram begreppen "frihet" och "rättvisa" som grundläggande värderingar, ett slags eviga värden om man så vill. För dessa värden, må vi strida, aldrig ge upp.
Under många år, ja, under århundraden har det politiska systemet gett makt åt den grupp som i demokratiska val bäst gett uttryck för de grundläggande värdena.
Björn Gillberg, miljöaktivisten, var den kanske förste som larmade om de gamla politiska T-fordar som nutidens människor körde omkring i. Miljödimensionen fanns inte med i en bedömning av vilken framtid som människor skulle leva i.
Att de nya Moderaterna funnit sin väg genom "en lömsk strategi", som Lindgren menar, är måhända riktig. Frågan är bara om den är lömsk på det sätt han menar; att de tagit över åtskilliga av Socialdemokraternas paroller och att dessa värderingar är förbehållna det socialdemokratiska eller socialistiska tänkandet.
Snarare är det ju bra att Moderaterna äntligen fått upp ögonen för att rättvisa, jämställdhet och solidaritet är värdeord som vinner väljare ur majoriteten.
Äventyrar människans framtid
En helt annan diskussion är om Moderaterna är ärliga i sina avsikter att medverka till att dessa socialistiska värden förverkligas? Den diskussionen ska vi kanske inte ta i detta sammanhang.
Vad jag är ute efter att diskutera är om en åsiktsförändring är möjlig inom ideologiernas ram, eller rent av om en ideologisk nedmontering är nödvändig för att vi tillsammans ska kunna rå på de krafter som äventyrar människans framtid.
Vänster eller höger spelar kanske inte den avgörande rollen, när vi diskuterar framtidens miljöhot, alla måste med på den resan. Eller när vi diskuterar den rådande finansiella diktaturen som sitter fast i tillväxtens rävsax? En lång rad politiska låsningar av moment 22-karaktär kräver av oss att vi vågar tänka om, söka samverkan istället för strid.
Som de flesta av oss har förstått så avgörs inte framtiden av "tro" i någon slags religiös bemärkelse, utan av det trolösa vetandet. Framstegen tas genom en trolös hållning, kräver att vi inte sitter fast i vare sig ideologi eller tro.
Krävs ett nytänkande
När eller om vi lyckas bemästra framtidens ödesfrågor så kommer alltid frihetens och rättvisans grundfrågor att kräva nytänkande av fria, trolösa människor, som vågar gå mot strömmen, som utmanar mainstream som är det nya ordet för majoritetens bundna tankar.
Så frågan är: När vänder det, när ljusnar det?