Fri invandring är en vision som Centerpartiets idépreogram föreslår, en god tanke som borde vara lika självklar som viljan att göra EU till ett fredsprojekt.
Att öppna sina armar, att ta emot är uppenbarligen det svåraste som finns i vår värld. Vi kunde öppna våra gränser mot övriga Europa, om än motvilligt, och mot det forna öst i en ekonomisk union.
Blir då inte den självklara fortsättningen att öppna gränserna mot den övriga världen? Om inte i morgon så kanske i framtiden.
Måste vi inte formulera en annan väg? En annan rutt än den strama linje vi håller idag? Hur skall vi annars kunna tala om en global värld.
Svårhanterliga krafter
I Sverige kan vi inte hantera de invandrarfientliga krafter som successivt växer sig starkare i vårt samhälle.
Den som värjer sig mot etnicitet eller religion, gör det naturligtvis i någon slags rädsla. Om du ger dig in i debatten om invandring, blir du lätt kallad rasist.
Det är ett område i vilket det mesta tolkas svart eller vitt. Samtidigt vill många svenskar, unga som gamla, undersöka övriga världen, besöka exotiska platser, men det exotiska får inte söka sig till oss.
Kina tar plats
Medan den ständiga debatten kring Sverigedemokraterna och deras roll i politiken pågår i detta land, så placerar Kina som stat, tyst och stilla, ut sitt folk på strategiska platser i världen.
I större delen av Afrika finns idag kinesiskt ägd mark, företag och folk. Ledare av afrikanska stater tar emot gåvor mot att de omgående tilldelar Kina ett antal uppehållstillstånd. Kineser tar plats överallt medan västvärlden uppmärksammar muslimska krafter.
I Australien är man medveten om att kineser kan köpa upp väldeliga arealer och placera miljoner av sin stora befolkning i ett närområde. Människor som med sin företagsamhet successivt kan ta över. Vad skulle hejda kineserna? Det borde vi fråga oss, som inte klarar av vår egen europeiska ekonomi eller invandringsfråga.
När jag lyssnade på Dagens Ekos lördagsintervju med Jimmie Åkesson slog det mig att han och Sverigedemokraterna fick alla sympatier på sin sida i de frågor, som var tänkta att i första hand snärja honom och den politik han för.
Den här hösten vann SD terräng, när alla trodde, att de skulle falla på sina grodor. Vad talar det egentligen för?
Jo, att andra grupperingar inte tar SD:s väljare på allvar. Söker man sig till SD finns förmodligen en oro för något. Vad lockar väljare, borde alla andra partier ställa som fråga och utan förutfattade meningar undersöka.
Förstå oron
Man måste kunna lyssna till SD:s väljare, försöka förstå deras oro. All oro är en projektionsyta för något annat. För den skull behöver man inte instämma i väljarnas tankar eller politik.
Det är en klar skillnad mellan att lyssna till någon och att instämma i sak. Är det inte det som är demokrati? Diskutera, utröna och ha en vilja att vinna över någon i egen sak.
Sedan dådet 9/11 skedde i USA med den politik Bush svarade, har jag år från år uppmärksammat att muslimska kvinnor i Sydafrika i allt större antal klär sig i olika dok, niqab, hijab och khimar. Det är ett synligt svar på övermakten.
Lyfter du däremot på klädseln, finns undertill dressar och väskor från Paris och Rom.
Världen kryper på oss på vitt skilda sätt. Skall vi anamma den?