LEDARE: När verkligheten inte hanteras rätt

Torsdagens båtkrasch, där m/s Gotland rände in i sidan på HSC Gotlandia II, väcker den vanligaste frågan av alla i sådana sammanhang: Hur kunde det hända? I väntan på den utredning som Haverikommissionen beräknar vara färdig med om ett år finns bara spekulationer och vittnesmål från de inblandade att tillgå. Men redan nu kan vi konstatera att den typen av olyckor antagligen kommer att inträffa igen. Trots all teknik och alla säkerhetssystem som ska skydda oss, sker olyckor på grund av den mänskliga faktorn. Det är en människa som programmerar mjukvaran, det är en människa som styr båten, det är mänskliga ögon som observerar radarskärmen och håller utkik från båtbryggan. Det är en människa som kan brista i uppmärksamhet, om så bara för en sekund.

Vi människor har alltid strävat efter att minimera riskerna som omger olika verksamheter. Det ska vi fortsätta med; vi ska jobba för att få fram bättre teknik och utveckla nya sätt att förhindra att olyckor uppstår. Men vi måste också inse att vi inte har förmågan att kontrollera verkligheten helt och hållet. Vad vi kan göra är dock att försöka hantera verkligheten. Och ur den synvinkeln lämnar båtkollisionen en del övrigt att önska.

Destination Gotland verkar ha tagits på sängen av olyckan. Informationen till passagerarna på den värst skadade båten, HSC Gotlandia II, dröjde nära tjugo minuter. Jan-Erik Rosengren, vd för Rederi Gotland, menar att detta kan ha berott på att personalen var chockad och först såg till fartyget. Det är förståeligt att personalen blir chockad, eftersom den består av människor som vi. Men de anställdas beteende väcker ändå frågan om rederiets krisberedskap. Har man haft övningar? Vet besättningen på förhand om hur den ska agera vid olyckor? Har man övat på att samtidigt ta hand om skadade och underrätta resten av passagerarna om vad som hänt?

Men det är inte bara Destination Gotland som förtjänar kritik. Den här gången gick det bra eftersom kraschen inträffade förhållandevis nära Nynäshamn och båtarna för egen maskin kunde ta sig in till kajen. Hur hade det gått om en ännu allvarligare kollision skett ute på öppna havet? I så fall hade exempelvis tyngre räddningshelikoptrar behövts, något som Sverige saknar, då man skrotat de gamla och vackert får vänta i flera år på nya. I det läget skulle vi ha varit tvungna att förlita oss på våra grannländers goda vilja och förmåga att hjälpa. Trots att det nog finns en hel del solidaritet mellan länderna kring Östersjön, borde både färjeföretag och regering ta intryck av det drama som utspelade sig i dimman utanför Nynäshamn.

För oss andra är det viktigt att göra det bästa av situationen, inte minst gentemot de turister som nu besöker Gotland.Om deras bild av ön inte helt ska domineras av inställda båtturer och biljettkrångel bör vi nog försöka lyssna till Pigge Werkelin som på sin blogg propagerar för att öns företagare ska bjuda till lite extra i färjekollisionstider som dessa.

Ledare: När verkligheten inte hanteras rätt