Nätet är ingen fristad

Politik2012-11-28 06:00
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.

Får man skriva vad som helst på Internet? Egentligen får du det, så länge du inte bryter mot lagen. Men etiken, gäller inte den? ”Sverige är ett fritt land, jag får säga vad jag vill”. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag hört den meningen. Och visst är det underbart med yttrandefrihet, men nog finns det väl en gräns.

Tidigt under min journalistutbildning fick vi studenter veta att vår yrkesgrupp är hotad. Inte nog med att tidningarna har svårigheter på det ekonomiska planet, som gör att de blir tvungna att skära ner på personal, finns det ytterligare hot. Bloggarna.

Många tänker att de inte behöver betala för en dyr tidningsprenumeration när de kan läsa nyheter gratis på nätet. Och ibland är till och med bloggarna först med nyheterna. Dock verkar det vara något som de anmärkningsvärt ofta missat. Med stor makt kommer stort ansvar var det någon som sa… Är bloggarna medvetna om det?

Den absolut första kurslitteraturen jag köpte var ett häfte som heter ”Spelregler för press, radio och tv”. Vi fick lära oss att det här är journalistens bibel då den innehåller de etiska regler som en journalist bör följa.

Varför gäller inte dessa regler för alla som publicerar texter på nätet såsom i tidningarna? Flera bloggare landet över är i dag förebilder för killar och tjejer, unga som gamla. Ändå svämmar bloggvärlden över med de värsta smutskastningarna blandat med uppmaningar till de mest extrema bantningsmetoderna.

I helgen fick jag ett ytterligare exempel på hur hänsynslös bloggvärlden kan vara. Jag läste en artikel i tidningen Barometern som handlade om en vampyrexpert (ja, du läste rätt) som hade föreläst för en skolklass i Kalmar och som sedan bloggat om eleverna. I sin blogg skrev hon om sitt missnöje med elevernas beteende och att de ”förtjänar en pålning under morgondagens föreläsning, förutsatt att jag önskar besudla pålen med deras solkiga blod”. Detta förtydligade hon sedan med att följaktligen skriva att ”en påle i ändan skulle de ha, om det var någon annans påle”.

Var är etiken där, kan man fråga sig. Det är trots allt inte fiktiva vampyrer hon skriver om, utan riktiga människor, med riktiga föräldrar och lärare som med några få knapptryckningar kan se hoten publicerade på nätet, för hela världen att läsa. Oavsett med vilka medeltida redskap hon vill döda eleverna, är det enligt min mening helt obegripligt att sådant är okej att skriva i en blogg.

Frånsett ansvar och oavsett syfte bör vi ha bättre koll på vad som publiceras på nätet. Hade vampyrexperten sagt så direkt till klassen hade hon med all sannolikhet anmälts. Nu har hon ”bara” skrivit det i sin blogg och sedan försvarat det genom att skriva att en påle ingick i hennes rekvisita under föreläsningen.

Många tycks glömma bort att bloggen inte är låst som den dagbok de en gång i tiden hade undangömd i byrålådan. Faktum är att vem som helst kan läsa, och för varje publicerat inlägg ska du vara beredd att stå dina ord till svars. Nätet är ingen fristad.