Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Natten till i onsdags drog sig den brittiska militären, sånär som på några tusen man, ur Nordirland. Därmed avslutas "Operation Banner", den längsta militära operationen i Storbritanniens historia. Tillbakadragandet, som planerats sedan 2005, är en viktig milstolpe för den härjade provinsen. Den seglivade och blodiga konflikten mellan protestanter katoliker på Irland börjar närma sig sitt slut.Därför måste "Operation Banner" betraktas som en seger. På Nordirland har Storbritannien visat att det genom ihärdigt och långsiktigt arbete går att vinna ett "krig mot terrorismen". För att skapa något som liknar en varaktig fred. Den brittiska närvaron på Nordirland syftade till att understödja den lokala polismakten i anti-terroristaktioner. Men arbetet visade sig svårare än man trott. Inte minst sedan katolikerna på Nordirland, som initialt välkomnade ingripandet, vände sig emot den brittiska militären.Så här i efterhand är det är lätt att underskatta omfånget av kampanjen. Men under de 38 år som gått sedan operationen inleddes 1969, har över 250 000 reguljära trupper tjänat på Nordirland. 600 brittiska soldater har stupat, många gånger fler har skadats. Tusentals byggnader har förstörts. Och över tio tusen terrorister och terrorismmisstänka har arresterats. Den brittiska närvaron i Nordirland kan faktiskt mycket väl jämföras med närvaron i Irak. Faktum är att under det blodigaste året på Nordirland, 1971, förlorade Storbritannien mer än fyra gånger så många soldater som under det blodigaste året för britterna i Irak, invasionsåret 2003.I stora drag är också omständigheterna likartade. Också i Irak har britterna till uppgift att stävja ett inbördeskrig, samtidigt som de är under ständig attack från extremister bland lokalbefolkningen. De taktiska lärdomarna från Nordirland har därför tillämpats med framgång i Irak. Rent strategiskt verkar man dock inte lika beredd att lära av historien. De senaste månaderna har Storbritannien förberett ett i stort sett fullständigt tillbakadragande från Irak, innan 2008.Det finns säkert goda militära skäl för det. Men närvaron i Irak är primärt ett politiskt åtagande. Omkullkastandet av ett annat lands regering förpliktigar. "Nationsbyggande" är ett slags föräldraskap. Och det går ju inte för sig att sätta ut sitt barn i skogen hur som helst. Oavsett hur bråkigt det är.Det Nordirländska exemplet visar att "kriget mot terrorismen" med nödvändighet är en utdragen historia. Men också att det kan bedrivas med framgång, om viljan finns där.Onsdagens tillbakadragande från Nordirland skedde i triumf. Men ett tillbakadragande från Irak i år kan inte beskrivas i sådana termer. Det innebär i så fall en reträtt.
