Nato är det naturliga valet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Den svenska neutraliteten kan spåras till tidigt 1800-tal. Europa är splittrat i två läger: För och emot Napoleon. Ryssland och Frankrike sluter fred och ingår allians.
Syftet är att tvinga in Sverige i Napoleons handelsblockad mot Storbritannien, och svälta engelsmännen till underkastelse. Sveriges kung, Gustav IV Adolf, vägrar. Hans avsky för Napoleon är våldsamt och irrationellt, inga realpolitiska överväganden kan få honom att överge alliansen med London (det så kallade kriget mot Storbritannien några år tidigare var en papperskonstruktion, inte ett skott avfyrades). Tsar Alexander invaderar Finland. Danmark förklarar Sverige krig. Situationen är ohållbar, och efter 560 år av svenskt styre faller Finland i ryska händer. Gustav IV Adolf avsätts genom en militärkupp och landsförvisas.
Hans efterträdare, Karl XIV Johan, en fransk politiker, militär och svuren republikan, tar sig sedan för att ockupera danskkontrollerade Norge istället. Resten är historia. "Unionen" med Norge upplöstes 1905, efter knappt 90 år.
Den här något förvirrande passagen i svensk historia är bakgrunden till vår omhuldade neutralitetspolitik. Lärdomarna från Napoleonkrigen höll oss utanför det lapptäckte av allianser som förvandlade en lokal polisiär angelägenhet till ett europeiskt storkrig. Sverige klarade sig undan första världskriget med blotta förskräckelsen.
Med andra världskriget var det annorlunda. Dagens nyheters politiske redaktör, Niklas Ekdal, gjorde sig skyldig till en grov förenkling häromdagen, när han beskrev den konflikten som en uppgörelse mellan två skurkstater, Sovjet och Nazityskland. En uppgörelse där Sverige inte hade någon anledning att välja sida. Större delen av den fria världen såg annorlunda på saken. London och Washington betraktade Sveriges undfallenhet gentemot Nazityskland som ett svek. Och det skulle få konsekvenser för svensk säkerhetspolitik när järnridån åter klöv Europa i två läger, i en konflikt där vi inte längre kunde stå neutrala.
För vilken trovärdighet hade vi som medlemmar i "den västerländska frihetens brödraskap" under det kalla kriget? Författaren Sven Stolpe berättade en gång anekdotiskt om ett möte med höga amerikanska militärer: "Inbillar ni er att vi skulle vilja offra en enda av våra unga pojkar för att skydda Sverige, efter allt vad ni har gjort oss. Aldrig!"
Erfarenheterna från Napoleonkrigen talar inte för neutralitet, utan för alliansbyggande med förnuft. Idag är det enda förnuftiga för Sveriges del att ansluta sig till Nato.