Natomöte: Ryssland är problemet
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Utifrån sina nationella intressen har medlemmarna haft olika syn på den saken, sedan starten 1949.
Men så länge Sovjetunionen fanns var "meningen med föreningen" uppenbar. Öster om floden Elbe mitt i Tyskland stod ju två miljoner soldater och världens starkaste pansar, i regi av den 1955 grundade Warszawapakten.
Sovjet gick ur tiden i december 1991. Dessförinnan hade Warszawapakten upplösts.
Men Nato finns kvar, och har vuxit till 28 medlemmar, från Baltikum till Balkan. Senast tillkom Albanien och Kroatien, i fjol.
Och då upplever Nato ett behov av att svara på frågan "varför?"
Ett svar är att Nato på organisationers vis har en förmåga att överleva sig själv.
Men det finns faktiskt en mängd hot där Natos resurser kan vara användbara: bekämpa pirater, miljöhot, terrorism, cyberattacker och handel med droger och människor.
Det har funnits visioner om att förvandla Nato till en global praktisk säkerhetsorganisation.
Men trots engagemanget i Afghanistan och mycket annat är det, snart 20 år efter att Sovjet försvann, alltjämt relationen till Moskva som är Natos stora utmaning.
Rysslands president Dmitrij Medvedev kommer till Lissabon i avsikt att främja Moskvas idé om en ny säkerhetspolitisk arkitektur i Europa.
I förslaget anar Nato den gamla sovjetiska bockfoten. Dessutom är de ur kommunismens grepp befriade länderna i Mellan- och Östeuropa minst av allt redo offra den trygghet de fått i Nato i utbyte mot det ryska projektet.
Natos svar blev på 90-talet att i stället erbjuda Ryssland mera politisk insyn och militärt samarbete för att bygga förtroende.
Sedan dess har det varit mycket on-off i relationen. Ryssland känner sig kränkt av Natos utvidgning österut, och definierar den som ett hot. Ryssland har reagerat negativt på först USA:s och nu Natos planer på missilförsvar. Kriserna i Kosovo 1999 och Georgien 2008 är lågvattenmärken.
I Nato tenderar Tyskland och Frankrike att mumla lite positivt om de ryska propåerna, för att hålla Kreml på gott humör.
Men oavsett hur mycket enskilda länder och Natos generalsekreterare, förre danske statsministern Anders Fogh Rasmussen, betonar vikten av samverkan, finns ingen lust att ge Kreml vad man där vill ha: något annat än Nato.
President Medvedev, som alltså satsar sin prestige i Lissabon, är en sympatisk företrädare för sitt land. Och Vladimir Putin, nu premiärminister, behandlades fram till invasionen i Georgien 2008 som en kompis av USA:s president Bush.
Men dagligen levereras bevis för att deras land inte fungerar på ett sådant sätt att det skulle vara dags att skrota Nato.