Nedläggningar är oundvikliga - men inte alla föreslagna
Detta är en ledare. På hela Helagotland publiceras ledarartiklar från Gotlänningen, Gotlands Folkblad och Gotlands Allehanda.
Sannolikt är tjänstemannaförslaget välgrundat på pedagogiska grunder. Men en politiker har också att göra avvägningar och avstämningar med andra faktorer. Den som främst blir aktuell i det här fallet är de regionalpolitiska hänsynen. Ingen kan förneka att just skolan har en stor inverkan på en bygds förutsättningar att utvecklas positivt i framtiden.
Den karta över de skolenheter som skall kvarstå och utvecklas ger onekligen en bild med stora "vita fläckar" på kartan. Eller kanske, som en skolpolitiker valde, rättare uttryckt: "Det är stora svarta fläckar".
Nästa avvägning som skolpolitikerna nu måste göra är hur snabbt det skall gå att genomföra den här processen med inriktning på en mer effektiv skola för framtidens Gotland. Är det bästa att gå snabbt fram och följa upplagd tidtabell med beslut i april eller senast i maj? Eller kan man skjuta fram beslutet till junisammanträdet? Eller bör man ta ytterligare tid på sig och komma med slutligt förslag först i höst?
Ja, där går åsikterna starkt isär, och med mitt sätt att se bör beslutet tas innan sommaruppehållet. Jo, det är möjligt att några sedan kommer att beskylla politikerna att ta förhastade beslut, men den här processen har nu pågått under så lång tid att det är svårt att tro att nya avgörande faktorer skall komma fram.
Här har vi onekligen en omvänd "inte på-min-bakgård"-problematik. Den tar sig i uttryck att: Visst måste skolor läggas ner, men det är helt fel att lägga ner den skola där jag själv gått eller där mina barn går. Därför är det viktigt att så många som möjligt deltar i den process som nu pågår. Ett idealläge är att intressenterna gemensamt gör en avvägning och man kommer fram till att det inte alltid är "mitt näralternativ" som är mest effektivt.
Detta är möjligen ett önsketänkande. Vissa kommer alltid att känna sig svikna. Nu har BUN-politikerna det tunga ansvaret att fatta beslut så att skaran av besvikna blir så liten som möjligt.
Till den som undrar varför jag inte här och nu pekar ut vilka skolor jag tycker bör vara kvar eller inte beror på att jag vill inverka på processen så lite som möjligt. Det kan nämligen vara så att jag är helt fel ute i mina tankar och då stör jag detaljprocessen mer än jag kan föra den framåt mot en slutlig acceptabel lösning.