Efter en lång tid av sjukdom har Nelson Mandela dött, 95 år gammal. Sydafrikas nuvarande president Jacob Zuma förklarade: ”Att det var väntat förtar inte känslan av en djup och varaktig förlust”.
Mandela är en av vår tids största ikoner och han kommer att fortsätta att påverka världen länge än.
Som juridikstudent gick Mandela för 70 år sedan med i African National Congress (ANC). Rörelsen kämpade mot apartheid, systemet som skilde svarta från vita och gjorde de förra till andra klassens medborgare i sitt eget land. Inledningsvis var kampen fredlig men det skulle förändras.
Efter en utdragen rättegång där Mandela efter sex år 1961 förklarades icke skyldig till högförräderi reste han runt i Sydafrika inkognito, i pressen kallad för ”den Svarta Nejlikan”. Inspirerad av Maos och Che Guevaras skrifter om gerillakrigsföring var han en av grundarna av vad som skulle utvecklas till ANC:s väpnade gren.
Mandela besökte vid ett tillfälle Etiopien för att få sex månaders militär träning men återvände redan efter två månader till Sydafrika. Väpnad kamp var inte Mandelas starka sida, även om han försökte, vilket man bör ha i åtanke när man summerar hans livsgärning. Han hade vid det laget omfamnat kommunismen, vilket gjorde steget till våld lättare att ta.
1962 åtalades Mandela för att ha lämnat landet utan pass samt för uppvigling. Han dömdes till fem års fängelse. Två år senare dömdes han för sabotage till livstids fängelse. Därefter följde den tid som främst formade den man som eftervärlden kommer att minnas: Den starke, självsäkre Mandela som med sin blotta närvaro gjuter mod i andra.
Det var där han blev den man som FW de Klerk, Sydafrikas siste vite president, kallade för en förenare, med en ”anmärkningsvärd brist på bitterhet”.
När Mandela släpptes fri 1990 var han landets största symbol för frihetskampen. Plötsligt var han rätt man på rätt plats vid rätt tid, sannolikt en märklig upplevelse efter allt han gått igenom. 1994 valdes Mandela till Sydafrikas första svarta president, 75 år gammal. Han avgick efter en mandatperiod, 1999.
Mandela lämnar efter sig ett delat arv, både positivt och negativt. Ingen kan förneka hur mycket han har betytt för människor världen över, inte bara i Sydafrika.
Men hans regeringsperiod var inte enbart av godo. Symboliskt var den en stor framgång men hans faktiska gärning var osäker och han misslyckades med att förankra sina ideal i det politiska systemet. Hans popularitet utnyttjades av partiet och dess nya bossar och en ny enpartistat har utvecklats i Sydafrika. Korruptionen och rättsosäkerheten breder ut sig.
ANC exploaterar arvet efter Mandela för att rättfärdiga allt partiet och dess företrädare tar sig för.
För Sydafrika hade det varit av godo om Mandela under sin levnad tagit bladet från munnen och öppet kritiserat sina efterträdare för deras alltmer öppna maktmissbruk som de fortsätter att utöva i hans namn. Mandelas namn lär nämligen inte minska i betydelse på länge än.