REPLIK/DEBATT
Redogörelsen för hur det gick till i verkligheten när Sverige fick ett rasbiologiskt institut i Uppsala, och den därmed förknippade lagen om tvångssterilisering, har fått andar att vakna.
Allfåns från Lau och Gustav Juntti från Liberala Nyhetsbyrån har funnit anledning ge sin syn på Bondeförbundets roll i sammanhanget. I båda fallen bygger man sina resonemang på det partiprogram som Bondeförbundets partistämma antog i Halmstad 1933 och där rasbiologiska inslag ingick. Formuleringarna kan tyckas anmärkningsvärda med dagens perspektiv men så var det inte 1933.
En av programförfattarna från 1933, blivande partisekreteraren Ferdinand Nilsson, påpekade vid något tillfälle att formuleringarna från 1933 inte på något sätt då uppfattades som kontroversiella. Det handlade snarare om en anpassning till då rådande tidsanda. Så var det sannolikt. Tio år tidigare hade riksdagen i stor enighet över partigränserna beslutat inrätta det rasbiologiska institutet och när programmet antogs 1933 var lagen om tvångssterilisering på gång. Även den hade full uppbackning över partigränserna.
Några år senare, 1935, beslutade riksdagen, återigen i full enighet, att bifalla Högerns partimotion om tillsättande av en "befolkningskommission" med uppgift att staka ut vägen för "en positiv politik i vårt lands befolkningsfråga".
Kommissionen förutsattes arbeta i nära samverkan med rasbiologiska institutet i Uppsala. När det under senare tider börjat studeras hur det gick till när denna mindre hedervärda epok av vårt lands politiska historia tog form har somliga inte i första hand påtalat att de aktuella åtgärderna beslutades och genomfördes i stor politisk enighet över partigränserna.
Istället har intresset riktats mot formuleringar i ett partiprogram. Därmed har man ansett sig ha underlag för att särskilt skuldbelägga detta parti.
De citat Gustav Juntti anför i sin replik bekräftar detta förhållande. Den svenska raspolitiken från 1920-talet och årtiondena därefter beslutades och genomfördes i bred samverkan över partilinjerna. Det gemensamma ansvaret kan inte reduceras med hänvisning till några meningar i ett enskilt partiprogram.
Det som av och till dyker upp i detta ämne är en form av politisk synvilla som fortplantar sig och tar sig såna uttryck som Gustav Junttis slarviga påstående i den liberala krönika där han påstår att Centerpartiet skulle ha haft särskilda problem med sitt rasbiologiska förflutna.
Så var det den där "bondeförbundaren Nils Wohlin", som enligt Allfåns hjälpt till med förslaget om rasbiologiskt institut i januari 1920.
Nils Wohlin var aldrig bondeförbundare. I januari 1920 tillhörde han Jordbrukarnas Riksförbund. Några år därefter gick han över till Högern.