Det händer ungefär en gång i veckan.
Någon kommer inte hem från sitt arbete. Någon hämtar inte ungarna på dagis, träffar inte kompisarna som planerat, kommer inte till innebandyträningen.
För det har skett en olycka. Det händer mycket oftare än så att något går galet men mer än 200 gånger de senaste fyra åren har någon slutat i bårhuset efter en arbetsplatsolycka.
Industri- och byggverksamhet är hårdast drabbade. Fallrisk, hetta och lösningsmedel är vanliga orsaker till att människor dör på jobbet. Men det finns många yrkesområden med farliga inslag.
Tunga lyft och ensidiga arbetsställningar inom vårdsektorn orsakar många skador liksom hala golv och vassa knivar i kombination med tidspress i köken. I en jordbruksbygd som Gotland påminns vi då och då om att ett lantbruk kan vara en arbetsplats med stora risker. Där finns dessutom den extra svårigheten att det ofta är nära mellan arbetsplatsen och en bostad med nyfikna och lättrörliga barn. Under 2012 anmäldes 156 arbetsplatsolyckor med sjukfrånvaro som följd här på Gotland.
Inte bara arbetets art utan också hur det är organiserat kan leda till farliga situationer. Underentreprenader i flera led suddar ut arbetsmiljöansvaret. Korta och otrygga anställningar minskar benägenheten att anmäla tillbud och uppmärksamma faror.
Särskilt unga har ofta tillfälliga och osäkra anställningar. Då brister lätt kunskapen om olycksriskerna. Som ny vill du göra ett gott intryck och få fast jobb, då ligger det inte så nära till att klaga även om det verkar farligt. I vissa branscher finns det till och med en machoinställning att man ska våga ta lite risker.
År 1987 bildades Arbetsmiljöinstitutet. Det ingick från 1995 i Arbetslivsinstitutet, ett nationellt kunskapscentrum för arbetslivsfrågor. Sverige ansågs som en föregångare inom arbetsmiljöforskningen. En av den borgerliga regeringens första åtgärder i oktober 2006 var att lägga ner Arbetslivsinstitutet, som för övrigt hade verksamhet också i Visby.
En som reagerat, och agerat i frågan, är Christer Engelhardt (S) som i en riksdagsmotion i höstas krävde bättre förbyggande åtgärder och mer forskning om arbetsmiljö. Det har annars varit alldeles för tyst från oppositionen i den här frågan.
Därför är IF Metalls kampanj för en bättre arbetsmiljö och mot dödsolyckor välmotiverad och välkommen. I fredags hölls manifestationer runt om i landet i det dubbla syftet att hedra bortgångna kamrater och hindra att det blir fler.
Arbetsmiljön måste upp till debatt igen. IF Metall kräver en nollvision för dödsfall i arbetsplatsolyckor. Det är den enda rimliga hållningen.