En kommentar till Håkan Ericssons nya vinkling om färjetrafiken.
Håkan Ericsson skriver i fredagens ledare att staten spekulerar i att släppa in utländska rederier, så att de kan lönedumpa för lägre priser. Anledningen till att man måste leta rederier lite längre bort är att de få rederier som idag finns runt våra svenska farvatten inte vill konkurrera.
De nordiska redarna tillhör en liten mogen bransch/familj som känner varandra väl med några få aktörer. Rederinäringen har under flera hundra års historia lärt sig den hårda vägen att det lönar sig långsiktigt att hålla ihop.
De har delat upp marknaden
Man har lyckats delat upp sjötrafiken så att var och en sköter sin marknad. På så sätt kan samtliga stora bolag klara sig och fortsätta att utvecklas. För säkerhets skull så är man ofta delägare i varandras fartygsflottor i större och mindre delar, vilket gör det än mer komplicerat att konkurrera.
Genom åren så har ingen av de andra stora rederierna bjudit på Gotlandstrafiken och så lär det bli även denna gång. Man kan på ett annat sätt säga att marknaden tvingar upphandlaren att leta nya operatörer lite längre bort.
Jag är säker på att S, MP eller andra partier skulle gjort likadant. Vem vill ta risken, att ingen bjudit på trafiken än en gång? Alternativet till utländska redare är troligen bara att förstatliga båtarna.
Har vi accepterat en upphandling, så måste det in konkurrens, annars blir det bara att förhandla direkt med Erik David Nilsson, som är en väldigt duktig på just detta. Om rederinäringen har en Gudfader så är det Erik D Nilsson, som är åldermannen i branschen. Erik D Nilsson är troligen öns mest framgångsrika entreprenör, som alla inom sjöfarten har en enorm respekt för. Skulle han inte jobbat för Gotlandsbolaget med ansvar för denna upphandling, så borde vi på ön använt honom som vår representant i förhandlingarna.
Hur blir plan B?
Med hans respekt och kunskap så skulle vi ha enorma möjligheter att lyckas med den plan B, som Håkan Ericsson och andra börjar titta efter.
För min del så var plan B att ändra förutsättningarna för upphandlingen, men detta är för sent nu, vilket de Gotländska ståndpunkterna satt P för. Vad plan B skulle kunna vara i detta läge vore mycket intressant att höra från ledarskribenter, politiker eller andra kreativa människor? Var och hejade fram team Bengan i Stockholm under lördagens direktsändning. Bengan behöver ingen plan B, då han har ett grymt team där alla visar glädje, stolthet och kärlek. Framförallt så får teamet ta ansvar för sina förberedelser direkt. Jag drömmer om en stark, stolt ledare för team Gotland som har ett klart mål.
Ledare som vågar och lyckas
En kombiledare av Erik och Bengan som vågar ta ansvar och drivs av viljan att lyckas och inte rädslan av att få kritik. Någon som vågar gå sin egen väg och vara obekväm ibland för att nå sina långsiktiga mål.
Någon som har respekt även hos sina motståndare och kan samarbeta med dem. Team Bengan ni är ett väldigt bra föredöme och vi är många som håller tummarna och sluter upp kring er.